Wien 2014

Allt började i ett flygplan, så klart. Nästan två år av skämtsamt tyskaläsande skulle till slut testas, på en resa till Wien av alla platser. Vi klagade inte direkt. Redan då visste vi att det skulle bli något speciellt.

 

 

 

Efter en stund kom vi fram till hostellet (Schlossherberge, ifall någon är intresserad, det var för övrigt otroligt bra för att vara et hostel). Där var varmt, solen sken, men Peik var cool med sina solglasögon. Det var bara att dra på sig shortsen och springa ut i solen så snabbt det bara gick.

Utsikten såg ut så här, men bilden gör den inte på något sätt rättvisa. Man såg ut över hela Wien, staden bredde ut sig till både vänster och höger. Det roligaste med det var att när man såg en speciell byggnad inne i staden visste man exakt var den fanns och hur den såg ut uppifrån kullen. När vi sedan på den sista dagen åkte pariserhjulet på Pratern såg vi bara det som vi hade tittat på hela veckan från en annan vinkel. Det var ungefär lika mäktigt och otroligt från båda platserna, inte minst utsikten från kullen på natten.

En annan helt kul detalj var Lamborghinina som stod parkerade vid det riktiga slottet, slottet vars bakgård vi bodde på. Där var någon sorts Lamborghini-meeting, och en kväll när vi kom hem stod det plötsligt nästan 50 bilar i regnbågens alla färger på gården. Jag tror inte jag någonsin har sett killarna från min tyskaklass så ivriga och lyckliga som då, mitt i den österrikiska, regniga natten.

Vi kollade på sevärdheter också! Guiderna talade tyska och talade snabbt, men bra gick det ändå. Vi kanske förstod några ord. Jag har tyvärr ingen aning om vad det här är för plats, jag vet bara att det fanns två precis likadana byggnader mittemot varandra och att de antagligen har någon stor historisk betydelse och att jag borde veta vad de är.

"Varför gör flickor alltid sådär?" "När hann ni med det? Jag ville komma med!"

Vi var på Tiergarten. Där fanns flodhästar, pingviner, tigrar, lejon och miljarder andra djur som inte finns på Högholmen. Jag har nu en sak mindre på listan över saker jag ska göra innan jag dör, och det är att se en jättepanda.

Vår guide var inte direkt världens skickligaste fotograf, men här är i alla fall alla som var med framför das Parlament. Det var också en rätt mäktigt byggnad, på något sätt lyckades de flesta byggnaderna i Wien vara otroligt stora och respektingivande.

Allt var inte bara skratt och choklad, vi hade lektioner också. De var nog egentligen roliga, och vi tvingades faktiskt tala tyska eftersom våra lärare talade bara tyska. Om inte annat lärde jag mig lite om österrikisk påsk och cafékulturen i Wien. Cafékulturen i Wien är fantastisk, jag skulle kunna flytta dit bara för att få gå på café hela tiden. Där är det liksom helt okej att sitta på ett café och bara prata och mysa hela dagen, och caféerna är mera som vardagsrum än som kaffeautomater.

Schönbrunn var också stort. Solen sken, gräset var grönt, vi var trötta och pratiga, men när vi gick runt ett hörn blev alla helt knäpptysta. Jag trodde faktiskt inte att en plats kunde se ut som mycket som ett foto, eller helt enkelt kännas så overkligt.

I någon park hittade vi också ihåliga buskar med ett hål, och måste såklart undersöka det. I vissa av buskarna fanns det sovsäckar, i andra bara skräp och andra äckliga saker. Oberoende var de ganska roliga.

Wien var trevligt, och jag har en känsla av att det skulle ha varit det också utan att väldigt många av mina bästa vänner skulle ha varit med. Staden var vacker, där fanns tuffa katakomber som hälften av gänget tyckte var extremt obehagliga, maten var billig (och oftast också god), det kändes som en storstad trots att den är ganska liten, shoppingen var överraskande bra, programmet var roligt, sällskapet var ännu bättre, det var helt enkelt de bästa fyra skoldagarna jag någonsin har upplevt. Jag lärde mig lite bättre tyska och fick det bevisat att jag faktiskt har lärt mig något på de här två åren, trots att det inte har känts så. 

Dessutom fick vi några viktiga, om än inte så långa, scener filmade till vår mediafilm. Den kommer att bli legendarisk.