Hälsningar från hipsterpatadiset

Hipsterparadiset heter egentligen Grünerløkka och är en stadsdel i Oslo. Varje gång man går runt ett hörn upplever man en ny nivå av saker som desperat försöker att inte bara mainstream, och det tar aldrig  slut. Oslo är annars också en rätt så trevlig stad, jag och pappa landade här klockan 07.45 i morse och har redan gjort massor. Bland annat är både operahuset bestiget och sjöfartsmuséet besökt, i morgon blir det första maj-picknick i Vigelandsparken. 

Dagens stunder

Dagens hipsterstund: jag och pappa funderade vad vi borde göra på lande. Efter en stund blev svaret att måla om rummet utanför bastun, med egenlagad linoljefärg. Bara att beställa pigment!

Dagens godaste stund: en falafelmiddag på Fafa's. Snart blir jag vegetarian på riktigt. Det finns få saker jag tycker lika mycket om som falafel. 

Dagens bästa för samhället-stund: några timmars brandbilsvisande för frågvisa lågstadiebarn. Ninni påstod att hon lärde sig mera på de timmarna än på de senaste tre åren eftersom hon faktiskt tänkte, och helt fel har hon inte. När man måste svara på massor av frågor måste man fundera på varför det är så och då ser man logiken. Kanske.

Dagens jag kan göra vad som helst-stund: vi laddade ner en font för att använda i vår film, nästan helt utan att googla. Det är lite pinsamt att erkänna att jag inte visste hur enkelt det var. Vi upptäckte dessutom att vår nästan-legendariska film inte har någon story som håller, men nog massor av nyskapande filmvinklar. Vi kan väl kalla den konstnärlig eller något?

(går)dagens nästan pinsamt nördiga och scoutiga stund: animatedknots.com. På tisdagkvällen handlade fbk-övningen om höga höjder, han som höll övningen var ordentligt insatt och ganska ivrig och råkade nämna att det finns en sådan hemsida. Andreas kommenterade det med "jag tror du rör dig på fel delar av internet", men igår behövde jag kolla upp en knop och hittade mig själv där... Strålande sätt att lära sig knopar i alla fall, om man skulle behöva det.

Uppdatering om Jannicas liv

Ifall någon har missat det bloggar jag också på Atlantis blogg, atlantis2014.tumblr.com. Jag  skrev för en stund sedan ett inlägg om skor, något ni kanske vet att jag har en hel del att säga om. Tyvärr tog jag det inte till sin spets och skrev en novell om hur man ska sköta om sina skor, kanske nästa gång?

Andra mystiska saker jag håller på med är äter kikärter, de är faktiskt rätt så otroliga. Alternativen är oändliga, hummus och falafel är bara två av de hundratals alternativ som finns. De är goda, hälsosamma, enkla att laga, mångsidiga och lite hipster. De ska så klart blötläggas och kokas helt från grunden, burkärterna har ingen själ och ska brinna i helvetet. Det bästa jag hittade på med dem under påsklovet var att rosta dem. Blanda de överblivna ärterna med lite salt och olivolja, och sätt in dem i ugnen (200° i en halvtimme), och du har de mest fantastiska krispiga ärterna du någonsin har smakat på.

Wien 2014

Allt började i ett flygplan, så klart. Nästan två år av skämtsamt tyskaläsande skulle till slut testas, på en resa till Wien av alla platser. Vi klagade inte direkt. Redan då visste vi att det skulle bli något speciellt.

 

 

 

Efter en stund kom vi fram till hostellet (Schlossherberge, ifall någon är intresserad, det var för övrigt otroligt bra för att vara et hostel). Där var varmt, solen sken, men Peik var cool med sina solglasögon. Det var bara att dra på sig shortsen och springa ut i solen så snabbt det bara gick.

Utsikten såg ut så här, men bilden gör den inte på något sätt rättvisa. Man såg ut över hela Wien, staden bredde ut sig till både vänster och höger. Det roligaste med det var att när man såg en speciell byggnad inne i staden visste man exakt var den fanns och hur den såg ut uppifrån kullen. När vi sedan på den sista dagen åkte pariserhjulet på Pratern såg vi bara det som vi hade tittat på hela veckan från en annan vinkel. Det var ungefär lika mäktigt och otroligt från båda platserna, inte minst utsikten från kullen på natten.

En annan helt kul detalj var Lamborghinina som stod parkerade vid det riktiga slottet, slottet vars bakgård vi bodde på. Där var någon sorts Lamborghini-meeting, och en kväll när vi kom hem stod det plötsligt nästan 50 bilar i regnbågens alla färger på gården. Jag tror inte jag någonsin har sett killarna från min tyskaklass så ivriga och lyckliga som då, mitt i den österrikiska, regniga natten.

Vi kollade på sevärdheter också! Guiderna talade tyska och talade snabbt, men bra gick det ändå. Vi kanske förstod några ord. Jag har tyvärr ingen aning om vad det här är för plats, jag vet bara att det fanns två precis likadana byggnader mittemot varandra och att de antagligen har någon stor historisk betydelse och att jag borde veta vad de är.

"Varför gör flickor alltid sådär?" "När hann ni med det? Jag ville komma med!"

Vi var på Tiergarten. Där fanns flodhästar, pingviner, tigrar, lejon och miljarder andra djur som inte finns på Högholmen. Jag har nu en sak mindre på listan över saker jag ska göra innan jag dör, och det är att se en jättepanda.

Vår guide var inte direkt världens skickligaste fotograf, men här är i alla fall alla som var med framför das Parlament. Det var också en rätt mäktigt byggnad, på något sätt lyckades de flesta byggnaderna i Wien vara otroligt stora och respektingivande.

Allt var inte bara skratt och choklad, vi hade lektioner också. De var nog egentligen roliga, och vi tvingades faktiskt tala tyska eftersom våra lärare talade bara tyska. Om inte annat lärde jag mig lite om österrikisk påsk och cafékulturen i Wien. Cafékulturen i Wien är fantastisk, jag skulle kunna flytta dit bara för att få gå på café hela tiden. Där är det liksom helt okej att sitta på ett café och bara prata och mysa hela dagen, och caféerna är mera som vardagsrum än som kaffeautomater.

Schönbrunn var också stort. Solen sken, gräset var grönt, vi var trötta och pratiga, men när vi gick runt ett hörn blev alla helt knäpptysta. Jag trodde faktiskt inte att en plats kunde se ut som mycket som ett foto, eller helt enkelt kännas så overkligt.

I någon park hittade vi också ihåliga buskar med ett hål, och måste såklart undersöka det. I vissa av buskarna fanns det sovsäckar, i andra bara skräp och andra äckliga saker. Oberoende var de ganska roliga.

Wien var trevligt, och jag har en känsla av att det skulle ha varit det också utan att väldigt många av mina bästa vänner skulle ha varit med. Staden var vacker, där fanns tuffa katakomber som hälften av gänget tyckte var extremt obehagliga, maten var billig (och oftast också god), det kändes som en storstad trots att den är ganska liten, shoppingen var överraskande bra, programmet var roligt, sällskapet var ännu bättre, det var helt enkelt de bästa fyra skoldagarna jag någonsin har upplevt. Jag lärde mig lite bättre tyska och fick det bevisat att jag faktiskt har lärt mig något på de här två åren, trots att det inte har känts så. 

Dessutom fick vi några viktiga, om än inte så långa, scener filmade till vår mediafilm. Den kommer att bli legendarisk.

Två veckor på ett blogginlägg

Jag var i Wien med tyskagruppen, det var otroligt roligt och vi kanske till och med lärde oss lite tyska. 

Från flygfältet åkte jag sedan direkt till Borgå och ERIK, där jag lyckades bli invald i FSS styrelse. Det kommer att bli ett roligt år!

Efter det var det en riktigt kort skolvecka med massor av saker att göra, och på torsdagen åkte vi till lande. Efter ett par veckor med lite för mycket att göra och lite för mycket sömn var det ganska skönt att komma till en plats där det är helt tyst, där det är kolmörkt på natten, där det tar en halvtimme att koka upp pastavatten och det helt enkelt inte är så bråttom. På lördag åkte dessutom alla utom jag, pappa och Ågren iväg till Grekland, så här blev ännu tystare. Efter ett par båtutflykter i strålande solsken men iskall blåst har jag bränt min näsa och är mer än glad över att jag valde att inte åka med till Kreta (till exakt samma ställe vi var på förra året).  Så småningom kanske min pasta till och med blir klar och jag kan gå ut i solskenet och äta den.