I detta gästinlägg ska jag, Marcus Olsio, resonera lite kring hur viktig en kosmopolitisk, icke -egocentrisk inställning är för att vi människor ska kunna lösa våra gemensamma tvister, samt dela med mig av mina allmänna tankar kring HUR man filosoferar. Detta inlägg är starkt inspirerat av Andreas inlägg på Ninnis blogg, vars tidvis lite haltande resonemang fick mig att sammanfatta en del av mina tankar kring att respektera människor trots att de har en annorlunda världsbild än en själv.
Trots att jag i detta inlägg delvis kommer att försvara både homofober och rasister kan det vara värt att notera att jag personligen stöder alla mono- och polygamistiska förhållanden könsmogna människor emellan oavsett kön, och att jag anser att en persons hudfärg absolut inte påverkar hennes människovärde eller intelligens.
Humanismens kärna ligger i en mycket enkel insikt. Vi är alla människor med samma grundläggande behov av kärlek, uppskattning och respekt, och en direkt konsekvens av detta är att vi även måste behandla varandra med kärlek, uppskattning och respekt. Om t.ex respekten tas ut ur bilden blir människan i fråga fientlig, och detta dödar lätt allt hopp om en produktiv diskussion. Genom att ”äga skiten” ur personer skapar man bara en ond cirkel där båda parter skriker skällsord åt varandra och diskussionen stampar på stället. Detta är den rent praktiska orsaken att alltid hålla debatten på en saklig nivå, dock finns även en mycket viktigare orsak. Även om man lätt finner en rasists tankevärld förbluffande och idiotisk så måste man ändå förstå att det inte är så svårt för en helt normal människa att i en krets som uppmuntrar till rasism själv utveckla sådana tankar (om Andreas själv skulle ha fötts i sydstaterna före Lincoln förintade slavekonomin skulle han antagligen själv också vara rasist). Vi är alla precis lika påverkade av kulturen kring oss, så varför tillskriva sina frihetsideal något annat än det fakto att man råkat växa upp i den västerländska kulturen. Genom att spy hatiska kommentarer åt oliktänkare visar man bara sin egna kortsynthet och (ironiskt nog) brist på tolerans. Rasister och homofober bör absolut diskuteras med, deras idéer bör ifrågasättas och motbevis ska framställas, men så länge hat och förakt genomsyrar debatten kommer samkönade aldrig att få gifta sig. Upprepade gånger skjuter sig Andreas i benet på denna punkt och går till sist så långt som att spekulera kring ett folkmord omfattande alla enligt honom ”trångsynta människor”. Är jag den enda som inte tycker det låter som den öppetsinnade yngling han anser sig vara?
En filosofisk tanke skapas aldrig ur hat, utan är ett vackert resonemang som kräver en otrolig mängd ödmjukhet. Vi är alla lika vilsna i det oändliga och mysteriska kosmos, vad är meningen med livet? Det undrar vi alla. Vi har samma simpla livsglädjen, vi bär alla på någon sorg och tusen outslocknade drömmar. Ingen är ensam med sin visdom eller sin motgång, även om det ibland kan kännas som om alla andra är helt blåsta eller att just man själv måste handskas med en så otroligt stor mängd ondska och misär, men den egentligen rätt sköna sanningen är att på denna jord är ingen unik.
”Only the unloved hate. The unloved and the unnatural”
-Charlie Chaplin i filmen ”the dictator”
Marcus Olsio
Student och vardagsfilosof
Mattby, Esbo
Godkväll Marcus!
SvaraRaderaJag måste börja med att försvara mitt eget inlägg. Jag frågade Ninni om jag fick gästblogga på hennes blogg (utannormaladress.blogspot.com) och hon sade att jag skulle skriva något filosofiskt. Jag hade inte tid just då att skriva något långt inlägg och därför finns där också många fel. När jag ser tillbaka på mitt inlägg så inser jag ju att mitt tänkande (och skrivande) är lite naivt, men sen är jag ju också snart 15, men det harmar mig ändå att jag inte lade mera tid på att skriva inlägget (det handlar ju ändå om ett ganska känsligt ämne), men jag tycker att det är bra att någon behandlar sådana här ämnen, hur naivt det än blir.
Idén med mitt inlägg var inte att uppröra, men att få den gruppen av människor som läser Ninnis blogg att få en presentation av mig, vad jag tänker och vad jag står för. Jag själv vill nu förklara mig, för att du som person, och de andra som följt med diskussionen, inte ska tycka att jag är naiv och att jag "spekulerar kring folkmord".
För att först förklara grunden till mitt inlägg. Jag har själv under den senaste tiden läst mycket om de homosexuellas rättigheter och vad människor säger om det. Jag känner själv x-antal personer som är homosexuella och därför reagerar jag ofta starkt på artiklarna, men oftast på de kommentarer människor skriver. Sedan är det ju inte så att den enda orsaken varför jag reagerar så starkt. Eftersom jag själv alltid lärt mig, av både mina föräldrar men också t.ex. skolan, att man alltid ska acceptera alla hur dom än är så är det svårt för mig att se hur vissa folkgrupper blir avhumaniserade pga hur de ser ut, vem de älskar och vad de tycker. Det var kanske mitt starkaste motiv till inlägget.
Som en klok människa någongång sade "hat föder hat", och det har ju personen i fråga helt rätt i. Men det är svårt att reagera på ett mindre hatiskt sätt när man t.ex. läser på Yles hemsida om Vitalyv Milonov som säger att "Vi borde skydda våra barn från homosexuella". Då är ju inte fallet heller så att herr Milonov skulle vara en person som inte har något att säga om saker i Ryssland, utan han är en av St. Petersburgs ledande politiker, och jag vet inte om du är bekant med den nya homopropagandalagen i Ryssland, men i alla fall var han en av dem som ledde lagförslaget i genom hela processen. "De är sjuka människor och vi vill inte att barnen ska se dom på gatorna" så säger herr Milonov. Det börjar ju nästan låta som apartheiden i Sydafrika under mitten av 1900-talet, eller? Jag vet inte vad ordboken säger, men är inte apartheid egentligen en form av folkmord? Låta en hel ras eller folkgrupp lida, bara för att det finns någon som tror sig vara bättre.
Allt är ju inte så svart-vitt som jag kanske får det att låta, men hur ska världsbefolkningen någonsin kunna acceptera någonting nytt, om det finns konservativa människor som hela tiden trycker ner på det nya?
Fortsättning följer
Orsaken varför jag "spekulerade i folkmord" var för att vi hade en intressant diskussion på mitt skriftskoleläger. Vi frågade vår präst vad han tyckte om de homosexuellas äktenskap i kyrkan och han sade att det finns en framtid, men troligen kommer det att accepteras först om 20-30 år när de konservativa inte är aktiva mera, och kyrkan har fått in nytt blod. Men hur ska det någonsin kunna komma in nytt blod i kyrkan om det går så som det håller på hända i Ryssland? Och vad händer då med de homosexuella?
SvaraRaderaMitt hat gentemot homofober eller rasister är egentligen inte hat, utan en rädsla, en rädsla jag ständigt bär med mig, bara som finlandssvensk. Hela tiden hör man historier om människor som blir hackade för att de talar svenska. Bara det att Sannfinländarna har ett tält där de samlar in anteckningar för "Pois pakkoruotsi" får mig att rysa. Jag ser finlandssvenskheten hotad, som vilken annan minoritet i Finland som helst.
Sist för att förklara Kaj Korkea-ahos kommentarer, för att jag respekterar Kaj väldigt mycket och jag vill inte få honom att låta som en person som skriver hatiska kommentarer. Den person som skrev blogginlägget var en nära vän till Kaj, och inlägget var rent ut sagt förfärligt. Kajs kommentarer var alltid sakliga och han förklarade påståendena som bloggaren hade försökt predika åt bloggläsarna. Kaj ställde bra frågor, men tyvärr så kunde inte bloggaren inte svara sakligt utan hoppade bara på Kaj.
Jag har mycket jag skulle vilja ännu skriva, men jag kan inte sätta all tid i världen på dessa kommentarer. Jag respekterar ditt inlägg och jag tackar dig för att du fick mig att tänka från en annan synvinkel. Du har fiffiga tankar och du är en väldigt smart 17-åring. Jag förväntar mig inte att du svarar på alla mina påståenden, och det finns säkert saker jag har skrivit här som kanske låter ännu mera naivt än mitt originalinlägg, men det är vad jag tycker och tänker om just den här saken.
Tack Marcus!
Andreas Aalto
Grundskolelev
Är ärligen imponerad över både den språkliga och retoriska kvalitén på ditt svar, och ser nu klart att ditt originalinlägg nog var litet av en underprestation. Jag vill än en gång understryka att hat och "ad hominem" dvs. personliga påhopp aldrig är lönsamma, dock förstår jag att det ibland kan vara ens första reaktion, men ens första reaktion är aldrig filosofi.
SvaraRaderaMed förhöjd respekt.
Marcus Olsio