Orsaker

Att vara glad:

Vi vann guld i de första fbk-tävlingarna, det berodde på att vi var de enda i vår klass.

Vi skulle ha vunnit silver om man skulle ha räknat allt, alltså vi skulle ha vunnit Pojos ena lag och det är något att vara stolt över.

Jag hade ett jättefint veckoslut i skogen.

Jag hade en bra första prao-dag.

Jag får fara dit igen i morgon.

Att vara ledsen:

Det finns en mygga i mitt rum.

Jag har sovit löjligt lite på veckoslutet, och sover inte ännu.

Som ni ser vann de glada orsakerna! 

Pris

Jag kom hem från Noux med några extra grejer, för att jag hade varit en så duktig mördare och min patrull var allmänt nästbäst. Vem vill inte vinna en ananas och 600 g salt?

Klart!

Jag har halvhysteriskt sprungit omkring och fixat saker varenda en sekund sedan skolan slutade, men nu är det äntligen slut. Veckoslutets packning ligger på tamburmattan (till och med inuti väskan), mitt rum är kaotiskt men det får det vara, det mesta är fixat inför praon. Nu ska jag bara dra på mig en klänning och åka iväg för att fira farfars födelsedag, och låta det inleda två bra veckor med massor av skoj. 

Lediga minuter

På de tre minuter den här veckan jag är ledig (det vill säga precis just nu) sitter jag och kämpar med en uppsats på finska, en på tyska och en på svenska. Jag förhör Ninni på biologi, funderar på vad jag ska baka åt min älskade elevkårsstyrelse i morgon och undrar om jag ska övervinna min ovilja att tala i telefon för att ringa till min praoplats. För jag ska på elevkårsdag och det tar en hel dag av mina två praoveckor.

Tävlingsövningar

Jag har inte varit hemma många minuter mer än de jag har sovit sedan måndag, bara ätit mat direkt från butiker eller mystiska restauranger och övat redskapstävling helt för många gånger. Jag, Erica och resten har packat miljarder slangar helt för många gånger medan några har slappat, jag har bott på brandstationen och vant mig vid att mina händer är så uppblötta efter två timmar övning att de nästan smälter. Dessutom är jobbet som elevkårsstyrelsens ordförande mycket mysigt när det innebär ännu mera jobb till mina fulla veckor. På ett sätt är det helt skönt att hela tiden ha något att göra. Det är faktiskt saker jag gör frivilligt, för att jag tycker om dem. I alla fall oftast. Men det leder också till att jag nu, på en företagandelektion när vi ska planera företag men har en vikarie, sitter och skriver en tyskauppsats och lär Ninni räkna. 

En tävlingsövning kvar, nästa vecka är det tävlingar, och i morgon börjar jag två veckor utan skola. Först ska jag ut till Noux och ha roligt hela veckoslutet, och sedan börjar mina två praoveckor. Veckorna som antagligen kommer att få mig att inse att restaurangbranschen är hemsk, men det tror jag inte på före jag har upplevt det.

Nördigt

Jag sitter med mina nya glasögon och räknar. Min syster gick just förbi och sa att hon aldrig har sett något nördigare.

Ingentingdagen

I går låg jag i en soffa och uppdaterade Wilma medan jag väntade på att en lärare skulle svara åt mig. Det slutgiltiga beviset för att man har absolut inget vettigt att göra. Så går det tydligen efter en dag i soffan, tillsammans med några kompisar och många böcker. Det är länge sedan det har varit en sådan dag, att jag har varit ensam hemma längre än tio minuter, och det hade mycket fler fördelar än jag kom ihåg. Jag fick massor av saker gjorda, jag lärde mig skolgrejerna ordentligt och inte bara just och just, och framför allt vaknade jag glatt idag och var inte alls trött.

Biologi

Epitelvävnad är många runda grejer och mitokondrier är bönor som ger energi. Vi är otroligt bra på det här och planerar att bli bättre. Det känns som om det enda jag har gjort idag är druckit kakao, för vi bestämde oss för att ha mysig provläsning med kakao och kex. 

Secondhand

Idag kände jag mig sjuk. Jag gick till skolan, skrev prov, gick omkring en stund i biblioteket och skippade sedan resten av mitt program. Efter fyra timmar blev det tråkigt, så jag fick med mig mamma till en loppis. För fjorton euro (mammas dessutom) fick jag fyra väldigt bra klädesplagg som nu snurrar omkring i tvättmaskinen. En halvtimmes ansträngning och en biltur till en plats dit de inte går tåg tog det. Varför fortsätter jag slösa bort mina pengar på nta kläder när det är så här enkelt och billigt att få begagnade?

Å

Sommar

Jag satt och letade efter en bild på en dator. Jag hittade alla bilder från den här sommaren, och märkte att det finns fler bilder från de veckorna jag var borta än från de jag var med. Jag var borta tre av tio veckor. Tydligen hände allt värt att förevigas under de tre veckorna.

Femåringen Jannica

Efter en vecka som var så stressig och jobbig att jag höll på att krypa ner i min säng och aldrig mera komma upp åkte jag iväg till Kimito med min familj. Där sov jag över tolv timmar, läste två böcker, gjorde nästan ingenting. Jag var och tittade på Arne Alligator med mina småsystrar och kände mig gammal eftersom jag minns tiden före dem. Mellan det att skolan slutade på fredag klockan 14.30 och att vi åkte iväg klockan halv nio på lördag morgon hann jag med mycket. Bland annat shoppa en stund i Sello där vi hittade kläderna som jag nästan hade mardrömmar om och boka en resa till London. Nästan ett år efter att vi åkte iväg förra gången ska vi dit igen, den här gången utan Lina och med Carolina och mamma i stället. Nu gäller det bara att samla pengar några månader framåt, för den elfte januari hoppar vi på flyget ner mot Storbritannien. 

Pardon my swag

Jag och mina vänner gick helt lugnt omkring i Sello och köpte ljus och magneter när i råkade stöta på de här. Vi sprang snabbt iväg och slutade lita på h&m, efter att vi hade tagit lite bilder.

Idag

Köpte jag en helt för dyr väska, fick veta hur dålig min syn är, beställde glasögon, söndrade mina händer på lite för grov lera, blev kanske bättre på att dreja, anmälde jag mig frivillig för en resa till Lettland där vi om det blir av ska dela ut julklappar, satt ute på en bänk med mina kompisar tills det började regna och blev mörk och några saker till. Till exempel tar jag nu tillbaka min egen blogg med att blogga i den själv, det är faktiskt jag själv och ingen gästbloggare den här gången. Nu sitter jag nöjd och glad på min säng, nöjd över att ha gjort saker som faktiskt fick något resultat. 

nu ska jag gå hem

För att ta del av den nya trenden "gästbloggning" ska jag göra mitt bästa för att skapa ett icke-filosofiskt inlägg. Min grundtanke då jag ska förklara mitt sett att se på världen är helt enkelt att gud är grunden till ondskan och spagettimonstrets teori förklarar världsbilden på ett lättsamt men glasklart sätt. Men jag tänker inte på något sätt försöka utveckla Marcus tankar och eftersom många av mina filosofiska tankar är starkt inspirerade av Jannicas teorier, som antagligen baserar sig helt och hållet på Emils teorier som säkert liknar Marcus väldigt mycket. Så vad är då idén med detta inlägg, är ju frågan man kan ställa sig. Ja, Lina är bäst.

En annan sak jag också har funderat över är sångtexter! Ofta kan de sånger som verkar mest sannolika att ha varit skrivna av en helt hjärndöd person, ha en helt "sjukt" klok grundtanke. Tänk på det nästa gång du lyssnar på boom kah. Lina är bäst. 

Antagligen tänker du nu att du just slösat bort en del av din väldigt dyrbara tid på att läsa det här, men det finns en mening, OPERATION TA ÖVER JANNICAS BLOGG! Nu inser du att det verkligen var värt tiden, varenda hundradels sekund var värt det, för tänk dej en sådan perfekt värld där vartenda inlägg på denna blogg är skriven av vem-som-helst men inte Jannica. Lina är bäst. 

Nu kommer vändpunkten-

Jag tycker inte alls det är fel att vara homofob! En personlig åsikt är något alla ska ha rätt till, och om man tycker att världen ska följas så som den var skapad och menad, så är det inget fel på det. Inte för att jag själv har något emot personer med en sexualitet som utviker från majoriteten (fast en annan åsikt jag har har att alla egentligen är bisexuella {eller typ pan, hah} eftersom man blir kär i personligheten och inte könet men det hör inte hit.), men jag tycker bara att personer som har så få problem att de kan prioritera sina känslor inte är de som är i störst behov av hjälp. Och där kan man också misstolka min åsikt eftersom det nu låter som om jag tycker att man inte ska bry sig om nåt som inte berör sig själv, för alltså självklart finns det ju mycket mycket mer onödiga organisationer, etc som hjälper "saker" med onödiga problem. Och jag har tappat den röda tråden men Lina är bäst.

Men det är onödigt att försöka vara perfekt eftersom vad som än händer kommer alla att vara egoistiska och sätta sig själv före andra, vare sig de vill de eller inte - och de flesta vill ju. I alla fall känner jag ingen som skulle byta ut sina semesterresor och stora hus och chanelväskor mot att få hjälpa främlingar man aldrig kommer möta och som antagligen aldrig kommer bli riktigt lyckliga någonsin ändå.

Nu låter det som om jag tycker det inte är värt att överleva om man inte har massor pengar men ja, Lina är bäst.

 

Ps. Det var inte Lina som skrev det här inlägget.

Mvh Mystiska Molgan

 

En mört

Humanitär filosofi (m00len gästbloggar)

I detta gästinlägg ska jag, Marcus Olsio, resonera lite kring hur viktig en kosmopolitisk, icke -egocentrisk inställning är för att vi människor ska kunna lösa våra gemensamma tvister, samt dela med mig av mina allmänna tankar kring HUR man filosoferar. Detta inlägg är starkt inspirerat av Andreas inlägg på Ninnis blogg, vars tidvis lite haltande resonemang fick mig att sammanfatta en del av mina tankar kring att respektera människor trots att de har en annorlunda världsbild än en själv.

Trots att jag i detta inlägg delvis kommer att försvara både homofober och rasister kan det vara värt att notera att jag personligen stöder alla mono- och polygamistiska förhållanden könsmogna människor emellan oavsett kön, och att jag anser att en persons hudfärg absolut inte påverkar hennes människovärde eller intelligens.

Humanismens kärna ligger i en mycket enkel insikt. Vi är alla människor med samma grundläggande behov av kärlek, uppskattning och respekt, och en direkt konsekvens av detta är att vi även måste behandla varandra med kärlek, uppskattning och respekt. Om t.ex respekten tas ut ur bilden blir människan i fråga fientlig, och detta dödar lätt allt hopp om en produktiv diskussion. Genom att ”äga skiten” ur personer skapar man bara en ond cirkel där båda parter skriker skällsord åt varandra och diskussionen stampar på stället. Detta är den rent praktiska orsaken att alltid hålla debatten på en saklig nivå, dock finns även en mycket viktigare orsak. Även om man lätt finner en rasists tankevärld förbluffande och idiotisk så måste man ändå förstå att det inte är så svårt för en helt normal människa att i en krets som uppmuntrar till rasism själv utveckla sådana tankar (om Andreas själv skulle ha fötts i sydstaterna före Lincoln förintade slavekonomin skulle han antagligen själv också vara rasist). Vi är alla precis lika påverkade av kulturen kring oss, så varför tillskriva sina frihetsideal något annat än det fakto att man råkat växa upp i den västerländska kulturen. Genom att spy hatiska kommentarer åt oliktänkare visar man bara sin egna kortsynthet och (ironiskt nog) brist på tolerans. Rasister och homofober bör absolut diskuteras med, deras idéer bör ifrågasättas och motbevis ska framställas, men så länge hat och förakt genomsyrar debatten kommer samkönade aldrig att få gifta sig. Upprepade gånger skjuter sig Andreas i benet på denna punkt och går till sist så långt som att spekulera kring ett folkmord omfattande alla enligt honom ”trångsynta människor”. Är jag den enda som inte tycker det låter som den öppetsinnade yngling han anser sig vara?

En filosofisk tanke skapas aldrig ur hat, utan är ett vackert resonemang som kräver en otrolig mängd ödmjukhet. Vi är alla lika vilsna i det oändliga och mysteriska kosmos, vad är meningen med livet? Det undrar vi alla. Vi har samma simpla livsglädjen, vi bär alla på någon sorg och tusen outslocknade drömmar. Ingen är ensam med sin visdom eller sin motgång, även om det ibland kan kännas som om alla andra är helt blåsta eller att just man själv måste handskas med en så otroligt stor mängd ondska och misär, men den egentligen rätt sköna sanningen är att på denna jord är ingen unik.

”Only the unloved hate. The unloved and the unnatural”
-Charlie Chaplin i filmen ”the dictator” 



Marcus Olsio
Student och vardagsfilosof
Mattby, Esbo

Bättre sent än aldrig

Emil gav ett kors åt mig igår.

Mumintroll

Min samhällslärabok och biologibok fick just nytt utseende. Jag tror att nästa års nior kommer att slåss om dem.

Straff

Ibland undrar man vad man har gjort för fel, vad man har gjort för att förtjäna att ens hund spyr i ens säng. Tyvärr var jag lite för äcklad för att ta en bild. Där fanns ändå en fin hög med hundspyor, trevligt placerade bredvid min kudde.

Konfirmation

I går blev jag tydligen en del av den kristna gemenskapen, jag blev nästan stor och kände mig inte alls så speciell eller viktig. Det var helt skoj att få presenter, det var mindre roligt att ha en klänning som egentligen var lite för liten och det där med höga klackar och mycket springande i trappor skulle jag gärna ha kunnat skippa. Festen var rolig med massor av människor, och att några kompisar också orkade ta sig hit två gånger var roligt. Andra gången satt vi och spelade Pictionary och åt kaka. Också ett sätt att fira en konfirmation.
Jag fick massor av fina presenter, tack alla, men inte ett enda kors. Jag tycker att det är rätt så roligt.

Novellen vi alla älskar

Förblindad av beundran
Sen kom en stor dino o rraaahahanh o åt alla levade o spyde uppdem efer det och lätt sina fula små skitar äta upp dem igen raughhhggh de var skittuffa alla hadde såndana battman kläder o så sprang di omkring o dididididididididid DIDIDIDIDIDI
BATMÄÄÄN !!!!!

Rubriken är min, som jag lämnade i datasalen. Jag försök skriva något med att först skriva en rubrik, som dessutom var ett av Hellus provsvar. Min egen novell blev inte bättre än Edis.