Sidor

söndag 11 augusti 2013

Skriba

Mest skrämmande leken någonsin. 



 Jag har varit en vecka på läger med människor jag har gått på samma klass som i åtta år. Några av dem har jag gått dagis med. Det är en konstig känsla att vakna, hoppa upp, kolla att håret inte står åt precis alla håll och sedan snabbt gå ut för att man är helt förberedd på att det händer något medan alla kompisar ännu ligger i sängen och inte klarar av att stiga upp, absolut inte att gå ut ur rummet utan att ha håret perfekt och tänderna borstade. Tre personer på hela skriban följde morgondoppstraditionen genom precis alla morgnar. Behöver det sägas att alla är scouter?
Det kändes konstigt att leka lekarna man kan reglerna till efter helt för många läger tillsammans med de man brukar sitta och räkna fysik med. Att simma och bada bastu var ännu mer mystiskt. Kvällarna när vi låg på madrasser i det största rummet och lyssnade på musik, alla tillsammans, var lite konstiga. I alla fall jämfört med det jag har att jämföra med.
Det var otroligt roligt, jag har fått gå på vatten, ha tråkiga och någon gång mindre tråkiga lektioner, jag har skrivit ett prov som jag hade ont i handen efter (min hand har hunnit bli så ovan med att skriva under de tio veckor som gått sedan sist), jag har fått ett diplom där det står väldigt många väldigt fina saker om mig. Jag har lärt mig massor om religion, gud, Jesus, kyrkan och människor som tror på det, men också om människor i allmänhet. Jag har gått på andakter och gudstjänster utan att ha något emot det, enorma framsteg från när jag började med hela skriftskolan. Vi lekte massor och hade skoj, åt bullar och choklad och talade under tystnaden bara för att det måste göras. Vi simmade med alla döda fiskar som fanns i vattnet och bad om att de skulle uppstå. Vi spelade volleyboll och pingis, men alla var ungefär lika dåliga på det så det var okej, till och med för mig. Vi skrattade och hade skoj, och det var nog ett av de bästa lägren i mitt liv. Hur annorlunda det än var jämfört med resten.
Tack till alla som var med, speciellt tack till Melina som hade med sig sin kamera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar