Himmel och helvete

Jag har bakat kakor i nästan ett dygn, till mig och resten av världen känns det som. Mina är inte ännu klara, men Linas och Ninnis börjar vara det. De gjorde ett fint och passande val till sina konfirmationer och ville ha heaven & hell-kakor. Snyggt och gott blir det i alla fall! Två kilo choklad har försvunnit ner i kakor och glasyrer och det enda som finns kvar är sexhundra gram jirdgubbschoklad.
I morgon gäller det, då är konfirmationen och festen efteråt. I dag ska jag ännu hinna fixa tusen saker och dessutom fara på tre kompisars konfirmationer. Det här veckoslutet känns inte alls som ett veckoslut...

Tango taas IGEN

För att lite fortsätta på förra inlägget, idag stod jag och lagade mat för att sedan springa iväg till viktigare saker. Då hade jag lämnat uppe Tango taas på min telefon, efter att ha visat mina vänner hur den egentligen låter, inte bara Ninnis version. Varför inte, tänkte jag och tryckte på play. De som trodde att det inte kunde bli värre efter Tango taas hade fel. Sök upp KAJ på spotify, sätt på skivan från början till slut och lär dig lite dialekt på köpet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Toffe som första gången spelade det här när vi var på väg till Åland.

Kimitoön

Mystiska finlandssvenska sånger har en förmåga att samla sig runt mig och Ninni. Mystiska, irriterande, ganska dåliga och lätta att sjunga med i. De fastnar på hjärnan och så går vi omkring och sjunger på dem. Till allas stora glädje. Ingen av oss är precis begåvade sångare. Eftersom vi råkade använda veckoslutet till att kolla på Mumin och göra ingenting tillsammans med Lina och Hellu på precis Kimitoön ringer den sången fortfarande i mina öron. Eftersom den är ett litet mästerverk delar jag med mig av den. Speciellt det med att ön är full av liv och fart stämmer ju precis. 

 

Maslows behovspyramid

Ninni säger hej

Tjolahopps!!!

Min livsåskådning

Det är vad jag borde skriva. Vad skriver jag? Blogginlägg. Det är en ganska bekant känsla, att sitta framför datorn, försöka skriva något vettigt och i stället bara logga in på facebook, börja skriva något helt onödigt i en chatt eller öppna ett nytt inlägg och göra samma sak där.
Fram tills nu har jag ändå varit ganska effektiv. Jag har gjort saker på timmarna i skolan, till och med utan att någon övervakade satt jag och några kompisar och räknade helt av fri vilja. Har vi blivit stora, mogna och duktiga? Så har jag gått igenom halva Helsingfors och lite till för att fixa praopapper, och trots att Hellu var med gjorde vi inget onödigt utan satte oss genast på ett tåg hem när vi var klara.
Efter det fastnade jag framför allt annat utom mina religions- och samhällslärauppgifter och började kolla på olika alternativ för att fara på utbyte i andra året i gymnasiet. Jag blev absolut inget klokare av mitt googlande utan bara ännu mer förvirrad. I något skede måste jag väl få ordning på det, men inte ännu på ett tag.

ESPI

Efter 45 timmar på en lägergård långt ute i det finska Finland kom jag hem. Hem till min egen brandstation. Efter att ha tvättat bilarna, gått hem med våta skor, med all min packning på ryggen och en skjorta som inte alls var torr när jag var hemma var det skönt med en dusch. Ganska skönt var det också att ingen förde massor av oljud.
Det var roligt, annat ska jag inte säga, men på något sätt också jobbigt. Det kändes som en vecka fast det bara var två dygn, och alla var  trötta att de somnade stående fem gånger per dag. Vi sov åtta timmar per natt och ändå gick det så. Så satt vi på olika platser och skrattade åt övertrötta skämt väldigt många timmar. Jag vet inte när jag senast har skrattat så mycket på två dagar.
För att göra allt ännu bättre avslutade jag veckoslutet med ett städtalko på Winden. Det blev städigt, jag fick mat, jag skrattade lite till. Allt medan alla möjliga människor fyllde (och fortfarande håller på) min telefon med konstiga voicemessages som mest går ut på hysteriska skratt och andra konstiga ljud.

Första veckan

Vi fick nya kläder på onsdagen!

Skolan började fint, det är helt trevligt att ha något (annat än läger) att göra igen. Så hemskt många minuter tycks jag ändå inte klara mig utan läger, om en timme ska jag iväg igen. FBK-läger på finska tills söndag eftermiddag är det som gäller. Tyvärr inte tillsammans med min nya hjälm och mina nya kläder, sorgligt nog tycker ingen att vi kommer att behöva dem där.

Skriba

Mest skrämmande leken någonsin. 

 Jag har varit en vecka på läger med människor jag har gått på samma klass som i åtta år. Några av dem har jag gått dagis med. Det är en konstig känsla att vakna, hoppa upp, kolla att håret inte står åt precis alla håll och sedan snabbt gå ut för att man är helt förberedd på att det händer något medan alla kompisar ännu ligger i sängen och inte klarar av att stiga upp, absolut inte att gå ut ur rummet utan att ha håret perfekt och tänderna borstade. Tre personer på hela skriban följde morgondoppstraditionen genom precis alla morgnar. Behöver det sägas att alla är scouter?
Det kändes konstigt att leka lekarna man kan reglerna till efter helt för många läger tillsammans med de man brukar sitta och räkna fysik med. Att simma och bada bastu var ännu mer mystiskt. Kvällarna när vi låg på madrasser i det största rummet och lyssnade på musik, alla tillsammans, var lite konstiga. I alla fall jämfört med det jag har att jämföra med.
Det var otroligt roligt, jag har fått gå på vatten, ha tråkiga och någon gång mindre tråkiga lektioner, jag har skrivit ett prov som jag hade ont i handen efter (min hand har hunnit bli så ovan med att skriva under de tio veckor som gått sedan sist), jag har fått ett diplom där det står väldigt många väldigt fina saker om mig. Jag har lärt mig massor om religion, gud, Jesus, kyrkan och människor som tror på det, men också om människor i allmänhet. Jag har gått på andakter och gudstjänster utan att ha något emot det, enorma framsteg från när jag började med hela skriftskolan. Vi lekte massor och hade skoj, åt bullar och choklad och talade under tystnaden bara för att det måste göras. Vi simmade med alla döda fiskar som fanns i vattnet och bad om att de skulle uppstå. Vi spelade volleyboll och pingis, men alla var ungefär lika dåliga på det så det var okej, till och med för mig. Vi skrattade och hade skoj, och det var nog ett av de bästa lägren i mitt liv. Hur annorlunda det än var jämfört med resten.
Tack till alla som var med, speciellt tack till Melina som hade med sig sin kamera.

Hemma

Tre senaste veckorna har varit otroligt roliga, men också jobbiga och det är inget jag skulle göra om om det skulle finnas någon annan möjlighet. Ändå skulle jag inte för något i världen skippat något av mina läger, alla har varit superbra. Så olika tre läger kan bli, alla så fina på sitt sätt. Helt slut och full av tankar och känslor är jag, nu ska jag hoppa i duschen och göra tusen saker för att i morgon kunna göra ingenting. Så som sista sommarlovsdagen ska vara.