Kortare

Mitt hår blev ganska mycket kortare för ett par timmar sedan, och jag är hur nöjd som helst. Allt slitet, trassligt och fult försvann, kvar blev ett inte lika långt men mycket bättre hår. Jag får precis fast det, det är bekvämt, trevligt och fint. Varför klippte jag inte mitt hår så här kort redan för länge sedan?

För en gångs skull har jag en helt ledig kväll, som jag tänkte använda till att städa upp i mitt rum. Just nu ser man inte hemskt mycket av golvet. Garderoben svämmar ut över sängen, stolen, bordet och golvet, den blandas med skolböckerna eftersom vi inte längre har skåp i skolan och här är bara allmänt ett helt otroligt kaos. Kanske jag till och med skulle få något vettigt gjort efter att jag har städat och hittat alla försvunna saker.

Sportlov

Jag har jobbat fem dagar, varit på lande två, emellanåt varit lite med kompisar och lärt mig massor under den senaste veckan. Jag har provat festuniformer för damer från sjuttiotalet ungefär på brandstationen, om några veckor är det hundraårsfest och klädseln är minst sagt jobbig. För det första hittade vi inga uniformer i vår storlek, för det andra är det inget jag egentligen vill ha på mig. Det är som tur ännu en ganska lång stund dit.

I dag gjorde jag också det första ordentliga som chefredaktör för Nya Pressun, jag träffade den gamla chefredaktören, drack lite kaffe och lärde mig hur det borde fungera. Enligt henne fungerar det inte, men jag ska på något sätt få det att göra det. Till att börja med ska jag skriva ett blogginlägg där jag presenterar mig. Bättre sent än aldrig? 

Nu ska jag ta itu med inläggsskrivande och en finskaläxa, tur att det ännu är kvar några timmar av sportlovet.

Jobbar

Jag inleder sportlovet på det sätt jag också kommer att fortsätta det med, nämligen att jobba. I dag är det slalombackens café, fyra dagar nästa vecka är det min före detta praoplats. Jag kommer att vara rik som ett troll nästa veckoslut, i alla fall om man jämför med de tre euro som nu finns på mitt konto. Dessutom kommer jag att ha alla flyg- och konsertbiljetter betalda i god tid, det är först i juni vi åker iväg på de äventyren.
I morgon blir det ändå ett litet äventyr, vi ska till Tallinn över dagen och om jag förstod rätt ska vi inte egentligen göra något annat än att äta. Helt bra så också.
I dag har jag nästan lärt mig dansa vals (alla liknande kunskaper från förra året var totalt bortblåsta) och suttit och tittat på gammeldansen på samma gång som jag försökte intala mig själv att jag inte alls ville, och aldrig hade velat, dansa själv i år. Om jag dessutom får möjligheten att åka bort mina två sista år i gymnasiet kommer jag inte ens att kunna göra det, men kanske det finns större problem att fundera på. Oberoende är det gansna långt i framtiden.
Tidigare i veckan har jag och Ninni pysslat vändagskort till alla lärare, pysslat skyltar till Fifty shades of red-temadagen som var i dag (den gick ut på att klä sig i rött), varit på fbk-övning med ivriga småungdomar och sedan haft vattenkanonsövning på Gallträsk is med de äldre. Vi råkade vara fyra flickor och en pojke, flickor kan också vara brandmän! Snart blir det också vinterläger, tävlingar och annat skoj med min älskade brandkår.
Som ni kanske märker är det inte hemskt jobbigt att jobba i det här caféet, men helt mysigt. Jag kanske borde börja jobba här oftare så att jag skulle ha några pengar på mitt konto ibland...

Mat

Jag har inte gjort något på lite för många dagar, när dagens största prestation är att slå sitt eget sjukt dåliga rekord i flappy bird (mitt nuvarande är 13) vet man att något är fel. Ingenting har bara blivit gjort, läxorna har jag gjort rasten före, jag har väntat tills någon annan har lagat mat åt mig och aldrig orlat stuga upp ur min säng. Det har varit helt skönt men nu blev det lite tråkigt. Alltså följde jag med mamma till Sello, köpte pysselgrejer för nu ska det pysslas samhällslära, kom hem och lagade mat för i morgon, gjorde alla läxor, skrev blogginlägg och gjorde något åt Nya Pressun. Mitt chefredaktörskap har inte precis gått strålande, men nu ska det bli något!

För övrigt var jag i riksdagen i dag och lärde mig lite saker, Linda är säker på att det är min framtida arbetsplats, men det tror jag ändå inte. Visste skulle det vara helt roligt och intressant men plan A är det definitivt inte.

Min energi måste ännu räcka till att städa köket, så jag tror att jag slutar blogga här och tar itu med det i stället. 

Skatter

Efter att ha mer eller mindre slappat hela dagen (resten av familjen har varit försvunnen sedan i går kväll och jag har utnyttjat tiden väl) utforskade jag vad som riktigt fanns under min säng och hittade massor av skatter i bildkonstmapparna från sjuan och åttan, och några tavlor från min lågstadietid. Jag mindes inte alls att där fanns så fina saker, bilder jag tyckte så mycket om att jag bestämde mig för att hänga upp dem. Det var också helt intressant att jämföra skisser, färdiga arbeten, tekniker och helt enkelt resultaten med varandra och med hur jag gör nu. Det jag målar nu ser i stort sett ut som det jag målade för fyra år sedan, kanske för att jag inte har målat just alls sedan det. Det jag ritar med pennor ser väldigt annorlunda ut nu, övning ger väl färdighet som det sägs. Någon mästare är jag inte, jag vet inte hur stor min talang är, men min övning och min kunskap om hur man skapar bilder är rätt stor och det syns på resultaten. Jag är ganska glad över att jag också bestämde mig för att börja måla igen. Keramik är roligt på sitt sätt, men att måla är nog ändå det jag tycker mest om. 

Saken är klar

Beslutet jag har gått omkring och haft ångest över sedan skolan började är nu taget. Det bästa är att det inte blev någon halvdålig kompromiss, utan en kompromiss som blev tusen gånger bättre än vad någondera var från början. Om allt går i lås, alltså. Chansen är ungefär en på tio.

Vem har inte drömt om att gå i skola på ett slott i Wales eller Italien? Eller en strålande skola i Hongkong? Varfär inte Costa Rica, Kanada eller Indien? Jag hittade en möjlighet som går ut på att bo på internat två år någonstans i världen tillsammans med andra människor från hela världen och där avlägga IB-examen.

Jag ska gå ettan här hemma, i Lärkan som den ursprungliga planen var. Den stora grejen kommer om ungefär ett år, då jag ska söka ett stipendium för att fara till en UWC-skola. UWC står för United World College, om ni vill kan ni kolla upp det här närmare på uwc.fi. Det dåliga här är att det beviljas bara ett tiotal stipendier per år, och antalet sökande är ordentligt över det. Helt omöjligt är det inte, men jag vill otroligt mycket och har en känsla av att jag skulle trivas strålande. Om ett år gäller det alltså att skriva en så bra ansökan som möjligt och korsa alla fingrar och tår. Ifall det inte skulle lyckas får jag väl hitta på ett annat sätt att förverkliga mig själv. 

Hellu kallade det för en nördskola, Lina undrade genast om hon får komma på och hälsa på till ett slott och ha på sig skoluniform och Linda tyckte bara att det var sjukt coolt. Jag berättade för min studiehandledare, och hon kom senare på dagen och berättade hur glad hon är för min skull, att det verkar som den perfekta lösningen. Jag tycker det också och är lite överlycklig över att jag snubblade över det och gjorde det i tid.

Teokratus Concilium Senatus Neo Romanum

Jag hoppas på att få några bättre bilder inom kort, men jag kan sammanfatta det som fantastiskt, givande, roligt och uttröttande. Jag är trött som bara vad, i morgon kan ni få ett bättre inlägg om vad som verkligen hände i Novias klassrum och i motellrummen i Ekenäs det här veckoslutet.

Ett fiktivt land

Vårt land blir fint. Det är en teokratur ifall någon undrar.

Nästan produktivt

I dag slutade jag ett, och utnyttjade den tomma lektionen där blev till att redigera en film vi gjorde i tyskan. Jag hatar grupparbeten när ens grupp inte gör något. Jag och Ninni ägnade nu nästan två timmar av vår fritid åt att göra något som hur bra som helst hade gått på lektionstid om någon skulle ha gjort något. Vad som än händer nästa år antar jag att jag kanske har lite mera motiverade människor omkring mig, eller jag hoppas verkligen på det.
Jag talade med ungefär tusen lärare om mer och mindre viktiga grejer, och fick efter ett litet gräl vår skolas ena plats i Ungdomsparlamentet. Journalistplatsen, men det är helt okej. Hela elevkårsstyrelsen satt i biblioteket och grälade tills resten av dem på något underligt sätt gav med sig och lät mig och Andreas fara. Jag undrar hur det gick till, vår elevkårsstyrelse brukar inte fungera så.
Nu ska jag springa iväg till konstis och rita och måla och jag vet inte vad, efter det kanske både utbilda yngre fbk-ungdomar och gå på mina egna övningar. Hemma var jag 45 minuter idag, så länge tog det att skriva min finskauppsats, men jag klagar inte, det mesta jag gör är roligt!

Beslutsångest

Jag kom just hem från Mattliden och IB-informationskvällen och har nu absolut ingen aning om något. För tre timmar sedan var jag ännu relativt säker på att det var till Lärkan jag ville, men inte mera. Efter att ha hört folk bråka och tjata om att IB är porten till underjorden i två år är jag själv där och funderar på att sätta det som första val. Nu är infokvällarna slut för min del, aldrig i livet att jag går på ännu en och börjar fundera på en tredje skola. 

Som tur behöver jag inte bestämma riktigt ännu, det är några veckor kvar. Vi får se hur det går då.

Söndagsbullar

Nästan fastlagsbullar...

Resten av söndagen planerade jag en uppsats och en animation, ritade skisser till animationen några timmar och var på Legally Blonde. Den slog förväntningarna tusen gånger om (kanske det berodde på att jag inte hade så hemst mycket sådana), och jag gick ut väldigt glad. Det som inte blev gjort det här veckoslutet var kemin från förra veckan och några grupparbeten ingen annan verkar göra, men det kanske inte är hela världen, de här veckosluten hörde till de bättre och jag har inte lust att förstöra det nu.

Gör det som en scout

I dag har jag och Linda gjort klart ett finskaprojekt. Vi är inte bra på finska om någon har missat det. Vårt projekt hade en baksida på engelska, som så klart måste synas. Enklaste sättet var att hänga upp hela projektet i taket. Vi satsar på att få en tia för upphängningen, framför allt pålstekarna. Om inte för det så för den hemliga luckan med en bild bakom.

Dagen var, förutom jobbig på grund av så många grupparbeten, iskall men rätt så mysig. Att börja en timme senare kan göra underverk.

Torsdagseftermiddagar

Så här hög är motivationsnivån på de här tyskatimmarna.

Ibland kan jag

...och ibland kan jag helt tydligt inte:

Skämt åsido, jag tycker om att rita, och gör det aldrig hemma. Det är helt bra att konstis finns så att jag kan vara lite konstnärlig emellanåt. I går satt jag där och rullade små, små pärlor av porslin i två timmar, det kanske blir ett fint halsband om jag också orkar glasera dem. 

Linda

Först ska ni läsa Lindas blogginlägg på http://wryfanciful.blogspot.fi/2014/01/ideal.html. Sedan ska jag berätta att jag för det första kände igen citatet direkt, jag råkade spara en bild med det på förra veckan. Sedan ska jag berätta att det hon sa om personlighetstestet var sant. Jag tyckte det var lagom  sysselsättning för en måndag kväll, och blev överraskad av resultatet. Antagligen är det här bara påhitt och dammråttor, men det spelar inte så stor roll, det är roligt. Testet sa till exempel att jag inte har några problem med att uttrycka mig, speciellt inte skriftligt, jag har starka åsikter och slåss för dem, tycker att det är viktigt och roligt att hjälpa människor och med nöje skulle hjälpa till vid en stor katastrof. Jag tar enkelt på mig helt för mycket saker att göra, och behöver vara ensam ibland för att inte bli galen. Kreativ men perfektionistisk, alltid inte en helt bra kombination, och så vidare och så vidare. Det finns en länk på Lindas blogg, om ni inte redan orkade klicka er dit. Jag var infj om någon undrar.

Så tackar vi Linda för att hon så gott som gav mig ett blogginlägg, ha en trevlig fortsättning på er måndag.

Jag var förresten på Lärkans infokväll i dag. Jag är rätt så säker på att det är där jag kommer att tillbringa de följande tre åren av mitt liv.

Vårrullar

Min period av mystisk asiatisk mat fortsätter, i dag var det kyckling med kokosmjölk, chili och lite andra grejer som gällde (tack pappa!). Det var ändå inte det jag skulle tala om utan vårrullarna vi åt före det. I Vii Voan, den asiatiska matbutiken på Tavastvägen där jag är lite för ofta, säljer de vårrullar. Sextio stycken minivårrullar från frysdisken för tre euro. Innehållsföteckningen behöver vi inte gå in närmare på, men de är i alla fall vegetariska. Jag vet inte hur det är med er, men jag kan ibland helt plötsligt bli sjukt sugen på vårrullar, så sugen att inget annat duger. Då är det helt praktiskt att ha en låda i frysen att snabbt fritera om det skulle råka sig så. Hälsosamt är det knappast, men inget slår en brännande het vårrulle med chilisås en kall vinterdag som den här.

Så klart brände jag mig också när jag friterade. Min tumme har nu en liten, röd blåsa som svider när det blir varmt. Det var värt det.

Dagens fakta

I dag lärde jag mig ett nytt namn för hjortron på engelska. Tidigare trodde jag det hette cloudberry, punkt, inga alternativ. Nu lärde jag mig att det i Kanada heter bakeapple av alla ord. Wikipedia visade att knotberry och averin också är ord för samma bär. 

En liten bakgrundshistoria kanske behövs. Jag och min familj planerar som bäst en ruska-resa till Inari (Fazer har en stuga också där), jag läste en blogg och någon hade plockar bakeapples. Jag läste det här högt, alla andra trodde det var äpplen, men min strålande slutledningsförmåga sa mig att eftersom de hade varit svåra och hitta och de sedan kokade sylt av dem måste det vara hjortron. I ivern blandade jag ihop både språk och andra ord och kallade dem i nästa mening för "uuniperuna". Att alla skrattade åt mig både för det och för att jag sa att det var hjortron kanske inte är svårt att förstå. Rätt hade jag i alla fall, det var inga ugnsäpplen utan hjortron bloggaren hade plockat där ute i skogen. 

Hipsterlördag

Jag aldrig känt mig lika hipster som i dag, och jag går nuförtiden omkring med hipserglasögon och -skor varenda dag. Dagens utflykt började med ett besök i en mystisk butik kallad Garageland på Fredriksgatan. Jag skulle aldrig ha vågat gå in ensam, de är Finlands enda återförsäljare av Solovairs och på grund av att det såg farligt ut för en liten femtorig flicka köpte jag mina skor i London. Pappa skulle nu plöstligt också ha Solovairs, så vi for dit med honom. Pappa köpte också ett par Solovairs, jag lyckades övertyga honom om deras förträfflighet, något har jag lyckats med! Det var en fin butik, jag blev bland annat förälskad i en rödprickig femtiotalsklänning. Lite research visar att sådana klänningar kostar en hel del, men någon gång  ska jag ännu ha en sådan. Vem kan motså en klänning som den här?

Utflykten fortsatte genom en saluhall, en asiatisk butik och några köttbutiker. Hipsters kan ju inte köpa mat i en vanlig mainstream citymarket. Jag åt den godaste hamburgaren i mitt liv på Teurastamon portti, jag kommer aldrig mer att njuta av en hamburgare från McDonalds. 

Resten av lördagen tänkte jag försöka göra en modersmålspresentation, lite kemi och mycket matematik för alla lektioner jag missade. Det kommer att sluta framför Breaking bad i soffan. Som tur har jag hela söndagen på mig för tråkigheter. Som tur har jag också kvar en lång natt. Förra natten sov jag tolv timmar helt utan problem, kanske det behövs några långa nätter till...

Mat

Häromdagen lagade jag jätte-jättegod mat utan att vara varken särskilt inspirerad eller ha så mycket tid. Jag hade legat sjuk hemma hela dagen och bestämde mig för att nu händer det något. Det hände massor av grejer med lite kyckling, ingefära, vitlök, chili, lime, cashewnötter och basilika. Vad kunde gå fel? Det blev gott, jag var lite mindre snorig efter att ha ätit det och ingefära är det bästa som finns.
Jag håller visst på att bli någorlunda aktiv bloggare igen. Vi får väl se hur det fortsätter.

London

London var lika trevligt som förut, om inte ännu lite bättre. Vi var där lite längre, jag var inte lika pank som jag brukar vara (jag har säkert till och med över 30€ kvar, tro det eller ej), solen sken, det var nästan varmt och det var bara allmänt roligt. 

Jag fick efter några om och men, en väldigt mysig skobutik och många pengar mina skor. En lite annan färg en den jag från början tittade på. Behöver jag säga att jag älskar dem? Jag hade på mig dem varenda minut vi var ute, och inte minsta lilla skavsår. Bekvämaste skorna i världen, och inte kan man ju klaga på utseendet heller. 

Calo och bebisen...

…och jag och bebisen. Vi bodde hos hans mamma och jag har aldrig sett en så liten så glad typ.

För att göra något annat än shoppa klättrade vi upp på Greenwich-kullen. Jag besökte min första sevärdhet någonsin i London, och utsikten var otrolig.

Min fot var lite stor...

Som sagt hörde utsikten till de bättre.

Ser någon bebisen? Så här såg det ut efter två dagar och ganska många shoppingturer. Dagen efter for vi till typ världens största köpcentrum (okej det största jag har varit i), så det blev ännu en hel del till.

Den ultimata instagram-bilden för uppmärksamhetssökande tonåringar som vill ha bekräftelse av omvärlden. Jag lovar att det här är första gången jag publicerar den. Jag bara kunde inte lämna chansen outnyttjad när jag hade den.

Obligatorisk England-bild på våra fish and chips. Det var gott.

Den här bilden ska jag sälja för miljarder om jag blir känd. En ananas och en smutsig postlåda, bästa bilden någonsin eller hur? Dessutom är den lite konstnärligt halvsuddig. Ananasen var för övrigt den näst bästa ananasen i mitt liv.

Jag hittade en minion och en londonbuss på samma gång.

Vi såg We Will Rock You, rekommenderas verkligen. Musikalerna i London har varit verkligen bra, den här gillade jag mest av alla vi har sett. 

En mycket överraskande grej som hände när vi åkte upp på en kulle och såg hela London i morgonsolen. Det var mäktigt, jag skulle ha velat ha en bättre kamera (som jag i och för sig inte skulle ha kunnat använda). Det blev som det blev genom bilens framruta, det var väldigt vackert på riktigt.

Det såg ut som det äckligaste någonsin, det var lite godare. 

Det såg ut som det godaste någonsin, det var ännu godare. Så gott att jag glömde att fota innan jag började äta. Jag kom på det när jag var halvvägs. Den här trerätterslunchen åt vi på Books for Cooks i Notting Hill, bästa bokhandeln/restaurangen jag har varit på. Sjukt bra lunch om någon av er någon gång skulle råka vara i London på en vardag, inte ha något speciellt att göra och bestämma er för att åka till Notting Hill. Det är också ett ganska trevligt område på köpet.

…och så en obligatorisk bild med en telefonkiosk. Det finns wifi i dem, om ni inte visste. Men man måste betala. 

Jag vill tillbaka och det vill jag snart. Först ska jag bli rik igen, och organisera min garderob så att alla kläder ryms in i den. Fjärde gången jag åker till London kanske jag också lyckas med att gå på afternoon tea.