För 99:9 är 11

Öppnade just min email för första gången på lite för länge och hittade den här. Min pappa gillar att maila till mig istället för att bara tala med mig eller visa. Nörden i mig (eller i och för sig kanske hela jag är en nörd) gillade den här klockan. Jag ska ha en sådan i mitt framtida hem.

Jag tycker om tomater.

Jag öppnade just en uppsats jag höll på att skriva. Första halvan hade jag klar, och jag läser sällan igenom mina texter från början till slut utan gör det i delar (om jag alls gör det), så om jag inte skulle ha reagerat på ett visst ord som jag inte hade skrivit dit skulle jag antagligen ha lämnat in den så här.

Det var min flickvän jag hade före jag träffade dig. För femton år sedan åkte vi iväg på en jordenruntresa. Jag planerade att fria till henne på någon vacker plats, kanske på en strand i Västindien. Men tydligen fanns det högre makter som inte ville att så skulle ske. Hon försvann i en hemsk lavinolycka i franska Alperna. Jag tycker om tomater. Efter att tiotals människor hade sökt efter henne i många dagar gav vi upp, och jag åkte hem med en sorg jag aldrig trodde jag skulle bli av med. Det här hände ett halvt år innan jag träffade dig.

Någon tyckte visst det var ett roligt skämt. Någon som går i min klass och befann sig i datasalen just den lektionen. Jag tycker inte ens om tomater. Jag vet att så gott som alla som kan vara skyldiga läser det här så jag förväntar mig ett erkännande. 

Sött x3

Kvällens efterrätt var en mangocheesecake, om det får kallas cheesecake utan att det någonsin har sett en ugn, men hallonsås. Fint med en silad hallonsås och dessutom sjukt bra smakkombination! Receptet var inte så väldigt perfekt så tänkte ändra lite på det och testa innan jag sätter det någonstans, men i alla fall var det en av de bästa kakorna jag någonsin har ätit. Jag som inte brukar gilla cheesecakes blev helt kär i den här.



Gårdagens efterrätt var några chokladfondanter, något jag har funderat på att laga hur länge som helst. Mamma mobbade mig för att jag kom ut ur köket med orden "men smeten är så mjuuuuk". För det var den. Jag visste inte att ägg, socker, smör och choklad kunde bli så mjukt. Gott blev det, smaken var det inget fel på, men grejen med en chokladfondant är att den ska ha fasta kanter, vara uppstjälpt på ett fat, komma direkt från ugnen och ha en flytande kärna. Nu blev det mest het chokladsås med chokladkakskanter. Inget fel på det, men jag ska få det här att lyckas...








När jag överförde bilder hittade jag också de här små gulliga muffinsarna. Minimuffins med hallon och rosa marängfrosting. De såg väldigt fina ut, och blev (till allas stora överraskning) väldigt goda. Jag lyckade bara göra något konstigt med min italienska maräng och den fick stora sockerbitar i sig vilket gjorde den så gott som omöjligt att spritsa snyggt, tyvärr. Annars skulle de ha blivit så nära muffinsperfektion man kan komma.
På tal om maräng så har jag sällan sett min pappa så chockad som idag när jag förklarade skillnaden mellan italiensk, fransk och schweizisk maräng. Alla vet väl det? Italienska är gjord med het sockerlag, franska är gjord över kokande vatten och schweizisk är enkelt gjord med socker och äggvita helt kallt. Det är den folk menar med bara ordet maräng. Det här lärde jag mig igår, och tyckte att det var så viktig information att det förtjänade en plats i bloggen...

Duktigheten själv

Jag har suttit i ett par timmar och skrivit, rättat, skrivit och läst en text om Julmisen. Till kårens blogg. Varför skriver jag inte modersmålsuppsatser på samma sätt? Jag tog det som en utmaning att göra ett enkelt referat av ett scoutevenemang till ett roligt och intressant sådant. Det krävdes en del jobb. Nu blev det väl istället för långt för att någon ska orka igenom det...
Tidigare idag så var jag frivilligt (i alla fall i början) offer för Lina och Linda och Lindas smink. Resultatet blev en hemsk video som Linda  tydligen laddade upp på youtube. Jag lovade att visa den när jag får länken, men risken är stor att jag ångrar mig... jag kan berätta att det ännu finns diamanter i mitt hår och lite svarta prickar i mitt ansikte. Helt roligt var det ändå när vi satt på Lindas golv, åt hallonglass vi hade lagat tidigare och skrattade åt videon av oss själva.

Blä.

Jag lyckades på något sätt fixa en mysig ögon-någonting-inflammation, ingen aning varifrån den kom men plötsligt bara fanns den. Den förstörde min eftermiddag eftersom jag inte hade lust att göra något annat än fixa det men ändå inte hade så bråttom. Och så för mig som är en lycklig person som aldrig har haft behov av att stoppa in grejer i mina ögon är det inte heller kul att sätta det någonting (exakt så oidentifierbart är det) som hjälper i mitt öga. Eller borde hjälpa, hittills har det inte gjort något annat än förstört min syn så att jag inte alls ser så bra som jag brukar.
Efter det här otroligt uppmuntrande inlägget lämnar jag er med den här filmen. Jag påmindes om den tidigare idag när jag försökte komma fram till om en film jag och Ninni gjorde på sommarens läger finns någonstans var man kan se den. Det finns den inte, till allas stora sorg, och till allas ännu större sorg fanns den här filmen. Och många andra.

Ännu en video till allas glädje fick komma med i det här inlägget! Tyvärr måste ni trycka på en länk för att komma dit, närmare bestämt den här. För att youtube och blogger inte klarar av att samarbeta. 

Första skoldagen för den här veckan

Jag tänkte bara berätta vad som regnade ner från himlen på mig idag.



Linda heter den skyldiga personen, och det var en sen julklapp som föll ner på mig när jag satt utanför mattaklassen och surade på grund av trötthet. Vad har jag gjort för att få julklappar som den här? Lite för högt sagt min åsikt om religion lite för många gånger? Av de tio sidor jag har läst har det sagt kanske femton gånger att gud inte finns. Jag måste väl ta mig förbi förorden för att få veta varför. Dessutom påstår boken att den ska få mig att se på religion som något ont. Är inte det lite att överdriva?
Jag hittade just en överraskande stor del av en glasskaka jag gjorde på jullovet i frysen och tänkte nu sluta tära på jordens resurser med att 1) ha kvar den i frysen 2) ta slut laddningen på den här grejen jag bloggar från så att jag måste ladda den.

One ring to rule them all

Jag och Ninni klarade det. Nästan, i alla fall. Vi orkade inte riktigt med den tredje igår på natten, så den fick bli tills morgonen idag. Inom ett dygn lyckades vi i alla fall med. Nu har vi ju dessutom en utmärkt ursäkt att göra om det, att vi ska se alla utan pauser. Jag har aldrig känt mig lika mycket som en hobbit som när jag halkade hem med soundtracket till första filmen i hörlurarna... Ninni kom fram till att våra hjärnor nog är helt sjuka och att vi har en förvriden bild av vad som är sött när både hon och jag satt och exploderade av gullighet alltid när Gollum började gräla med sig själv. Hon satte honom som bakrundsbild på sin telefon, och blev sedan rädd för att han fanns under hennes säng. Kanske han ändå inte är så mysig om han finns under sängen.
Mitt tillfälliga saganomringenberoende gick inte över trots att jag kom hem. Jag började fixa mina naglar och fastnade framför olika wikipediasidor om allt mellan himmel och jord i Midgård mellan varven. Efter ett par försök ser naglarna helt okej ut. På vänsta handen. Jag vill inte ens veta hur högra kommer att se ut, så mycket koncentration jag redan satte ner på den enkla vänstra handen...









Och här är vad jag försökte skriva. Det som står på Ringen. Hela första meningen och en liten del av den andra fick jag att rymmas. Vilket betyder att det står ungefär "one ring to rule them all, one ring...". Eller ja, inte på engelska utan på Svartspråk.

Sagan om Ringen-maraton

Efter att ha funderat på det länge, länge så tänkte jag och Ninni äntligen ha vårt Sagan om Ringen-maraton. Vi har funderat i många år på att göra det med Harry Potter och till och med försökt ett par gånger, med nästan nitton timmar är ganska omöjligt att lyckas med. Rekordet har väl varit fem filmer på ett dygn, och då med en natt emellan. I ärlighetens namn kanske det dessutom bara var fyra som vi orkade med den gången.
Men alla tre Sagan om Ringen-filmer blir bara lite över nio timmar. Länge att bara sitta och kolla på film, men inte omöjligt. Plus att jag får sitta och titta på min lilla älskling Gollum i många timmar. På tal om Gollum så gav Ninni sin julklapp till mig för några dagar sedan. Ett halsband med en uggla. Jag började genast förknippa det med vishet och annat skoj tills hon sade att den har stora ögon som matchar mina Gollumögon. Ugglor har ju inte ens stora ögon?

Fast i Vanda

Jag fastnade visst i chokladfabriken. Min ovilja att åka tillbaka hem i bilen med fem personer yngre än jag som har ätit fem kilo choklad per man ledde till att jag istället blev kvar med mamma. Mina besök här slutar alltid på exakt samma sätt, att jag tycker att jag aldrig mera vill se choklad. Det värsta med det är att det för det första tycks kräva mindra mängd choklad för att uppnå det här varje gång, och att det chokladäcklet också håller i sig längre för varje gång. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. På ett sätt är det väl bra. Jag äter nästan inget godis nuförtiden. Men lite sorgligt är det ju nog när jag hellre är utan än äter ur en chokladask som det bjuds åt mig...
Vissa saker kan jag ändå äta efter någon dags paus, men vissa saker har jag väl förstört för hela mitt liv med otrolig överdosering. Förra julen hade vi några kilo små mariannegodisar, de där små, vita chokladbollarna, hemma. Vi hade också ett par kilo Avec. Det tog nästan ett år innan jag rörde någon av dem igen. Nu kan jag äta dem, men det är inte på¨något sätt lika gott som det var före det. Den här julen gjorde jag samma sak, men med Pätkis den här gången. Dessutom tusen gånger värre eftersom mamma inte nöjde sig med att köpa en eller två trekiloslådor, utan bara köpte mera och mera när en tog slut... Senast igår åt jag några stycken och kom fram till att jag nog aldrig mera tänker äta det. Blotta tanken framkallar just nu spyreflexer. Nog för att det mesta gör det just nu efter ett varv i godiskorridoren...
Ja-a, det här är nog sorgligt. Fjorton år gammal och chokladkvoten för resten av livet redan fylld. Jag väntar med fasa på den dagen när godisäcklet inte går om.

Nyårslycka

Någon som ser vad det här är? Förslag var en dementor, en sjöjungfru och massor av tolkningar som innehöll en ny pojkvän. Försöker folk säga något till mig?

Mitt 2013

Jag tänkte bara berätta att det som kopparna sade om mitt kommande år var resa, lycka (i svampskogen) och ny partner. Jag lovar att berätta om någon av dem går i uppyllelse.

2013

Ännu ett år är slut. Fjortonde gången i mitt liv det byter år. Jag kollade just upp vad jag skrev den här dagen för precis ett år sedan. Inget så väldigt speciellt. Några grejer jag ville göra och en text om att alla bara skulle ha roligt år 2012. Jag tänker i alla fall försöka att inte vara så mainstream att jag förvandlar det här inlägget till något om vad allt jag har gjort under året som har gått, det är bara att läsa gamla inlägg så får ni veta allt jag har skrivit om, eller tala med mig direkt så berättar jag nog. Framför allt tror jag att alla som läser det här redan vet vad som har hänt i mitt liv under 2012. Jag överlevde hela året, till och med 21 december, och det är väl det som är huvudsaken.
Mina mål för 2013 existerar inte riktigt, inga nyårslöften, ingenting. Jag vet vissa grejer jag ska göra, men de tror jag också alla som läser vet om, och jag gillar inte nyårslöften. Varför ska man använda just den första januari som dagen då allt börjar? Fungerar inte vilken annan dag som helst lika bra? Jag lovar mig själv att sluta med grejer och börja med grejer säkert en gång i veckan. Det blir ju bara jobbigt om allt ska hända på samma gång. Det som jag just nu försöker med (och har försökt väldigt länge) är att sluta svara "jag vet inte". När jag bara inte orkar förklara eller fundera. Det ska jag sluta med, men det är inte ett nyårslöfte. För nyårslöften är dåliga. Man klarar ändå aldrig av att hålla dem och de är bara deprimerande. Punkt.
Ett nytt år är inte en ny start. Det är bara då kalendern börjar om från noll. Inget annat startas om. Det är en lika stor förändring som när klockan ändrar från 23.59 till 00.00 vilken annan dag som helst. Allt är fortfarande likadant när man har sett klockan långsamt gå mot tolv och till slut ser den gå över. Ingen fe har kommit med ett magiskt trollspö och förändrat allt.
Jag har inget emot nyår. Det är helt trevligt. Det jag inte gillar är hur alla börjar se tillbaka på sina liv, komma på att de har varit helt hemska och bestämma sig för att nu börjar deras nya liv, deras fantastiska, glittriga liv. Det fungerar inte så. Det går inte ett par sekunder. Men gott nytt år i alla fall! Jag kan ju alltid önska att det blir ett bra år för alla.

Yoloswag

Hemma igen efter ännu en Julmis. På vägen dit började jag och Mima räkna hur många dagar och nätter vi riktigt har tillbringat på scoutevenemang men slutade efter att ha kommit upp till ett par månader med orden "helt för många". Några av de dagarna har nog varit ganska bortslösade, för att inte tala om sista dagen av så många av de evenemangen, den dagen när man kommer hem vid två och är så trött att man tvingar sig att vara vaken till tio, får en helt sjuk energikick vid nio och sedan är trött hur många dagar som helst.
Fast jag var rätt så sur och irriterad i början över att vara så totalt ensam blev det ganska snabbt bättre, jag fick en patrull att bestämma över (hehe soj att ha någon som lyder en för en gångs skull), jag hittade massor av glitter i min väska och började glittra överallt. Mit hår är ännu också helt glittrigt, två tvättar efter det värsta glittrandet. Jag vill inte ens veta hur min sovsäck ser ut. Redan bastuns avlopp, min madrass, alla golv och många personers hår har glittrat tillräckligt för det här året. 2012 alltså. 2013 är jag redo att börja glittra igen! Alla behöver ju det där lilla extra i sitt liv, det som sätter glans på tillvaron och glittrar till livet lite extra.
Trevliga nattorienteringar, nattmanövrar, Muhöscouter, egna scouter, en riktigt obekväm och varm sovplats den andra natten, för många dåliga skämt och ännu flera ord som spelades i Wordfeud gjorde att det inte blev värst mycket sömn. Något som kändes mycket trevligare för femton timmar sedan än nu. Igår på kvällen tyckte någon att den hade för få Wordfeudmotstånadre och fick ganska många att börja spela det. Jag är ganska stolt över att jag är bäst av alla på det. Inte en enda förlorad match hittills. Alla andra hatar mig för det, och kommer väl att sluta spela det med mig förr eller senare. Just nu är jag bara nöjd över mina resultat! Det här spelet är faktiskt det var det går sämst för mig.




Inte så mysigt att vara liten unge ännu ett och ett halvt år när alla andra är ledare, men det här bevisade ju nog att det går. Jag hade ett mysigt veckoslut i Noux. Inte kan jag säga något annat, hur dålig attityd jag än hade i början. Julmisen är det bästa inom scouterna på hela året. Var annars finns det en ursäkt att ha glitterkrig än en mörk vinterkväll ute i skogen var ingen utomstånde någonsin får veta vad som har hänt?

Känn scoutandan

Idag har hag vaknat klockan 06.45. För att ta mig till en stuga ute i Noux och scouta mig. Nu sitter jag alltså här ocg är trött och pysslar. Det var ju precis därför jag kom hit, för att gäspa och rita med silverpennor. En annan underbar grej är att jag är äldst av alla dem som inte är ledare, betyder att jag antingen får skaffa nya vänner bland de yngre scouterna som tycker att smink är nödvändigt i.skogen, eller vara ensam med undantag för när ledarna (kröhöm) tycker att de kan vara med mig.
Nåjo nu ska jag väl få det till något roligt. Om inte före så ikväll när jag kommer att bli mördad på ballongjakten i den mörka kalla skogen, också kallad rybärybä.

Marodörkartan

Jag hittade ett par foton av min karta här. Jag måste bara få visa den och berätta exakt hur glad jag är över den! Rimmet min syster hade skrivit på kortet var "här får du en ganska siisti grej, som nog inte finns på önskelistan för varje tjej". Hon hade väl rätt, jag undrar hur många som skulle ha blivit lika glada som jag blev... Just nu ligger den visserligen och möglar på mitt golv, jag har inte hunnit göra något åt den och någon kom och stal mitt skrivbord för att vi alla skulle rymmas att sitta på juldagen. Det kom aldrig tillbaka och idag meddelade min familj att det från och med nu inte längre är mitt bord utan min systers. Jaha. Så allt som fanns på mitt bord ligger på golvet och möglar.

Mellandag

Efter att ha sett precis allt alla har köpt på alla bloggar och dessutom en miljard uppdateringar från tusentals butiker (bara en liten överdrift) bestämde jag mig för att göra samma sak. Jag köpte ett par byxor och en tejprulle. Jag lyckades visst lämna min jesustejp i syndalen i en sandhög någonstans, jag är till och med ganska säker på exakt var jag lämnade den. Inte för att det hjälper nu... En ny fick jag gå och köpa, som den enda julmisförberedelsen jag har gjort. Imorgon klockan 07.50 ska jag vara på tågstationen... Underbart. Är det inte meningen att man ska få sova på jullovet?


Här ser ni ännu mina byxor, med ett foto var man får vara glad om man ser något alls.

MAAAT

Min lilla bebis varma sillen som pappa först mobbade mig för men som sedan fick så mycket beröm att det var värt det. Jag märkte alltså på sommaren att jag nog ändå tycker om sill, i alla fall varm, efter att ha låtsats spy varje gång någon har nämnt sill i många år.


Lax, tax, lax. Det var ett riktigt dåligt skämt.


Julbröd fullt med socker...


Och så nya jultraditionen sushi!
Min mage spricker, jag mår illa och inget är kul. Nästan. Igår upptäckte jag exkat hur söt all julmat är och fick sedan en liten ingetsockerstund, jag mådde illa av allt som var sött. Speciellt maten. Jag började fundera och kom fram till att precis inget som fanns på vårt julbord var utan socker, utom potatisen. Efter att jag hade accepterat det och öppnat lite julklappar gick det helt bra att äta igen.
Det kanske finns en poäng med att det bara är jul en gång om året. Julmaten är inte god mera, och det har bara gått två dagar. Om trehundrasextioyra dagar lovar jag att äta den igen!

Böcker

Jag gillar böckerna jag, mamma och pappa fick av mormor. Hon skulle ha kunnat ge dem åt vem som helst av oss hur som helst (utom kanske Rowlings bok åt pappa) och alla skulle ändå ha blivit lika glada. I alla fall tre sjukt bra böcker, hoppas jag, som jag ser fram emot att läsa! En av dem är visst redan läst, men tror inte att detkommer att skada att läsa om dem... Tack mormor för det här, jag kommer i alla fall nte att ha tråkigt på ganska många timmar.

Grattis på julen.

Hälsar nu ännu en gång till alla personer som har tråkigt och sitter och läser min blogg. Från en mysig grej som stavas fake-onepiece. Mamma kallar mig Yoda när jag sitter här med huvan hängande över halva ansiktet... Jag måste också erkänna att jag fick ännu några sjukt bra julklappar, jag fick faktsikt Marauder's map! Kartan jag har stirrat på i evigheter (eller öpnnat Hamley's hemsida och stirrat på hur mycket den kostar...) och önskat mig men tänkt att jag kommer ändå aldrig att få den. Mina underbara systrar kände sig visst snälla och köpte den till mig. Jag är väl så nördig att jag blev barnsligt förtjust och bara satt och tittade på den en lång stund. Allt möjligt annar kul fick jag också, massor av grejer jag ville ha och behövde, och jag är inte besviken på något sätt. Julgubben var snäll i år!

God jul!

Jag tänkte skippa hela godjulönskningen och säga att jag har blivit muslim. Men då skulle jag också måsta skippa julklapparna, i alla fall de jag ger, julmatslagandet, allt griskött och annat inte så trevligt. På morgonen fick jag redan stå ut med några skämt om att vad finns det i paketet från din gudmor, en bibel eller en bok om jihad? Där fanns ingendera av dem, utan istället De två tornen. Jag har en känsla av att det ändå är den boken jag kommer att läsa flest gånger. De versioner av den vi har här hemma är tillräckligt gamla för att inte vara trevliga att läsa, så nu har jag änligen en ny att läsa sönder.
Trots allt är jag i alla fall tills vidare kristen och kan därför önska er en riktigt bra jul. Ät inte så att ni mår illa (jag vet att ni ändå kommer att göra det), överdosera glöggen och julsångerna, passa på att tala lite med alla släktingar och familjemedlemmar ni inte har gjort annat än varit sura på i ett år och skär er inte på paketpappren. Ha det bra, jag ska förflytta mig till köket!