Människan

Jag hittade världens mest underhållande hemsida. Okej kanske inte, men i alla fall tillräckligt för att göra biologitimmen roligare än vanligt. http://www.de5stora.com/OmRovdjuren/Manniska/. Den ser på människan som ett rovdjur. Första reaktionen var ju att det bara är underhållande, men där står ju inget som inte är sant. Det mesta är inte heller särskilt positivt.

• Den mest aggressiva och farliga djurarten i världen – både för sig själv och för andra djur. Särskilt i samband med alkohol eller extrem religiös eller politisk tro.
• Årligen dödas omkring 90 000 älgar och mer än 100 000 rådjur av människor i Sverige. Varje älg ger i genomsnitt ungefär 150 kilo kött och rådjuren i genomsnitt ungefär 10 kilo kött vardera. Totalt betyder det 14,5 miljoner kilo viltkött. Dessutom äter vi 192 miljoner kilo nötkött, 419 miljoner kilo griskött och 3,3 miljoner kilo lammkött. Summa alltså drygt 630 miljoner kilo kött totalt, vilket är ungefär 72 kilo kött per person.
• Människan omfattas inte av Bernkonventionen. Jakt på människa regleras istället av Genèvekonventionen.
• Har en starkt toppstyrd social organisation, där ett mindre antal har den mesta makten och rikedomen, medan de flesta har betydligt mindre att säga till om. Vissa stöts helt bort av de övriga.
• Ägnar ungefär lika mycket tid åt att titta på tv som de andra rovdjuren använder för att skaffa sig föda.

 Den delen som handlar om jakt på människan ver roligast.

Enligt svensk lag är människan fredad, men en viss illegal jakt på människa bedrivs trots det, i såväl tätort som landsbygd. I en del länder avlivas problemmänniskor, men i Sverige sätts de istället i hägn. Människojakt regleras annars internationellt genom Genèvekonventionen. Den förbjuder till exempel vissa typer av ammunition. Det är inte heller tillåtet att använda kemiska eller biologiska vapen. Kärnvapen är däremot tillåtna, i alla fall för de mest dominanta folkgrupperna.Troféer från människan har varierat mycket under årens lopp. Vissa har tagit skalper medan andra sparar på hela huvuden. På senare år har den typen av trofésamlande dock minskat.
Nåjo. Ninni sitter och berättar åt mig om varför igelkotten spottar på sin rygg och läser högt om igelkottens salivproduktion. Kanske rätt åt mig när jag just förklarade till henne vad skillnaden mellan en agnostiker och en ateist är, efter att hela religionstimmen suttit och läst om olika former av ateism på wikipedia. Nu har ju våra timmar varit helt roliga!

Åååh

Tror att jag just hittade den underbaraste kakan någonsin. Heaven and hell cake. Titta här. En devil's food cake som är typ den chokladigaste kakan som existerar och en angel food cake som är ungefär en maräng med lite mjöl i med massor av choklad på. Plus jordnötssmörmousse emellan som jag funderar på att skippa eftersom jag tror att de förstör de andra smakerna en del? Timmarna med media & företagande är roliga när jag får ägna 75 minuter åt att göra något jag älskar att göra, fundera på vad jag borde baka och söka inspiration, och blogga om det efteråt!
För att inte känna mig helt onödig så måste jag också länka till projektbloggen. http://festfixarna.blogspot.fi/, ni måste inte läsa.

Sjukt

Imponerande. Om det är sant.


- Posted using BlogPress from my iPad

Myskväll

Tack Julia för dem!

Igår var det myskväll hos Petra med mina älskade scouter. Ingen kan hoppa men det är helt okej. Eller så är det bara jag som var en dålig fotograf. Det blev ätande, allmänt mysande och skräckfilm som inte var så trevlig ett par timmar efter när jag var den enda som var vaken i ett mörkt hus. 

Bokmässa

Jag fick veta att jag inte skulle till lande idag utan istället sitter fyra timmar i en bil imorgon, fram och tillbaka på en dag. Kanske det ändå var bättre så, nu hann jag ju till bokmässan! Säkert bara jag som kan bli så glad över en sådan sak. Hälften av alla jag känner skulle hellre låsa in sig ensamma i en källare i ett dygn än gå på bokmässa. Jag tycker att det är roligt och går gärna omkring där några timmar. Matmässan hjälper ju också till att få det ännu lite roligare. 

Faktiskt så blev jag inte en enda euro fattigare och en av de få saker jag lyckades med var att söndra mina tänder och min mun totalt av att hela tiden gå omkring och äta på godisar som fanns precis överallt. Jag hittade Teds nya Teds nya ord-bok, fastnade i den och hittade massor av roliga nya ord. Som marängel. Det betyder någon som räddar liv med sina bakverk. Jag hittade också J. K. Rowlings nya bok, den här gången är det en vuxenbok utan trollstavar och Hogwarts men den ska jag ha så fort den kommer ut på svenska. 

Pepparkakor

Pepparkaksbakning på gång! Eller jag ryms inte med och baka utan sitter på sidan och ger goda råd. Som att Carolina måste använda mjöl hur rädd hon än är för det, och att man får ont i magen om man äter för mycket deg.

Igår kom vi på att det faktiskt inte är så länge till julen, bara två månader! Juni har sedan dess bara talat om pepparkakor. Inte var det ju en dålig idé, pepparkakor är skoj och som vi alla vet är degen godare än de klara pepparkakorna. 

Myys

Kvällen gick ut på att mysa med massa hundar. Tre små taxar som alla var på samma kvadratmeter. Ett par småsyskon rymdes också med. Söta små grejer! Jag skulle just ta ett foto på hur mysigt jag och Ågren ännu hade det här hemma i vår soffa men såklart valde pappa ett bra tillfälle att börja göra något i köket så dit försvann också hunden. Kanske det går också utan foto.

Festisfestiiis

Några kompisar som kom med hem från Sverige! Pappa kände sig konstnärlig, ställde dem i vårt fönster och fotade några spännande bilder. Jag undrar hur länge någon kräver att de står kvar där och ser fina ut innan jag får dricka upp dem.
För att nu hoppa från en sak till en annan försökte Ninni och Linda igår förklara på vilket sätt jag är annorlunda i min blogg än när man ser mig live. Ninni förklarade i säkert en minut med långa och poetiska förklaringar som jag inte förstod mycket av. Så kom Linda och sa ungefär att hon menar att i din blogg ser man en hurdan fjant du verkligen är. Joo. Till saken hör ju att jag inte skriver något som kan störa någon personligen här, och annars också är tyst med ganska många grejer som jag inte har lust att dela med hela världen. Därför förstod jag inte riktigt hur man kan få någon annan bild av mig än att jag är en ganska tråkig person om man bara läser min blogg. Tydligen märker man lite mera än så...

iPad mini

Som den lilla nörd jag är lyssnade jag på pappa som satt och följde med vad som hände i Silicon Valley igår kväll. Blogga orkade jag ändå inte göra just då... iPad mini var väldigt väntad. Men ändå. Varför? Jag vet att det är otroligt poänglöst att jag klagar på något som det här, något som ändå antagligen är uttänkt och inte alls en ny idé. Jag förstår inte på något sätt varför en mindre iPad kan locka människor att köpa den. Det finns en iPhone, för de som inte vill ha den som telefon finns iPod touch. För dem som vill ha en större version av samma grej finns iPad. Nuförtiden finns ännu iPad mini. Jag förstår inte alls. Vad använder du en iPad mini till? Visst, den är siisti och skoj och spännande, men på allvar. Finns det något du inte kan göra bättre med antingen den mindre versionen eller den större? Den går inte i fickan, och om du ändå måste ha en väska är det ju ingen idé att ha en mindre skärm. Den väger lite mindre, men det är ju inte direkt så att en stor iPad väger så mycket att det stör. Och iPhone 5? En rad till med appar? Snälla, jag övergår totalt till androidgrejer om de fortsätter så här. Inte för att jag skulle tacka nej till en helt normal iPad eller en av de nya iMacarna med skärmar som är fem millimeter tjocka! 

Pasta

Jag bestämde mig för att göra precis ingenting idag. Istället lagade jag mat i två timmar. Ungefär samma resultat fick jag, jag vet inte när jag senast har lagat ordentlig mat. Att få ont i handlederna av att kavla för mycket (antagligen med fel teknik...) och att få sendrag i fingrarna på grund av för mycket knivanvändande är inte känslor jag direkt har saknat, men på något sätt kändes det ändå bra. Det är länge sedan jag har gråtit på grund av elaka lökar. Det blev laxpasta, lagad helt från början av mjöl och ägg. Inspirationen kom från scoutmötet igår. Främmande kulturer. Vi lagade pasta. Helt normalt scoutmöte.

Gott var det, och det kändes bra att ha lagat maten själv. Jag hade nästan lyckats glömma hur mycket roligare det både är att laga och äta maten om den är bra lagad. Det är skillnad mellan fiskpinnar och makaroner och en laxpasta som den här, var precis allt är lagat helt från grunden. Både när du lagar och äter. I alla fall jag lyckas alltid bli på tusen gånger bättre humör av mat. Om jag själv har lagat den känns det ännu bättre.

Höstlov

Alla kameror utom en blev hemma av någon orsak. Den ena kamerans batteri tog slut efter inte så många foton. Dessutom är den antagligen längst ner i någon väska så jag orkar inte ta fram den och ladda upp de fotona...
I alla fall kanske det inte är så sorgligt, för det enda vi har gjort är ätit. Ätit och ätit i fyra dagar. Jag visste inte att det gick att äta så mycket utan att explodera, eller att spy skulle kanske vara sannolikare. Jag förstår inte heller att det helt enkelt inte finns några bra indiska restauranger i Finland. Jag har i alla fall inte varit på en enda. Ett par bra thailändska finns det också här, men när du i Stockholm kan välja mellan fem olika indiska eller thailändska eller grekiska eller libanesiska restauranger i samma kvarter... Varför finns det så mycket färre här? Jag får väl börja laga själv. Jag måste bara hitta någon hemsida som inte är på indiska var det står hur jag ska göra och en butik som säljer allt jag behöver. Sedan får jag sätta massor med tid på att laga den maten, och eftersom jag inte vill laga fem olika rätter så måste jag ändå laga pasta eller något vanligt och finskt till systern som vägrar äta stark mat. Om man jämför det med att gå ut och gå runt kvarteret till en takeawayrestaurang och sedan gå hem och äta det är det ju nog ganska jobbigt.
Förutom vår thailändska lunch och den indiska lunchen dagen efter det så gick vi också till ett konditori. Det finns inte heller i Finland. Det finns ställen vissa skulle säga att är samma sak, men det är inte ens nära på likadant. Berätta åt mig var i Finland det finns tjugo olika bakelser och kakor, alla bakade på plats, plus massor av småkakor och bröd. Allt smakar detssutom gott. Det får inte heller kosta hur mycket som helst, för poängen går liksom förlorad om du måste betala 6€ per bakelse. Det finns inget sånt här. Det är därför jag älskar Sverige så mycket, för maten där. För att alla talar svenska. För deras attityd. Allt är alltid roligt och de gör allt för att man ska vara glad och nöjd. Alla är kompisar med alla. Lite skillnad från finländarna som bara sitter hemma och äter sin makaronilåda ensamma, eller möjligtvis med sin familj eller några riktigt bra kompisar. I Sverige tar man med hela gänget ut till närmaste restaurang, och om det finns någon annan som vill vara med låter man den göra det. Kanske en liten överdrift åt båda hållen, men skillnaden finns.
Annars så lekte jag och Carolina med alla små barn som var med och nog var det helt skoj ibland. Efter några timmar lyckades man få en ganska ordentlig överdos och måste ta en lång paus. Vi var på Tom Tits Experiment och Eriksdalsbadet med dem, tiden vi inte orkade med dem var vi antingen i köpcentret vid vårt hotell eller på Drottninggatan. Efter att ha gått omkring i centrum några timmar på fredagen så var våra pengar slut och vi måste gå ännu några kilometer till våra familjebekanta som flyttade dit för några månader sen. Då var man trött!
Jag tappade bort några meningar här på slutet, tydligen publicerades det här inlägget aldrig på söndag kväll och jag har ingen aning hur det slutade. Ni får läsa det nu istället medan jag skriver ett föredrag om min hobby. På engelsla.

Usch.

Jag har ätit så mycket att min mage på riktigt gör ont (ingen trevlig känsla vad ni än tror), gått för långt i mina converse och slagit armbågen blodig så att jag typ kommer att få blodförgiftning. På min systers tandställning. Det var inte riktigt med flit, om någon undrar... Jag har känt mig som en dagistant när jag har vaktat tusen småbarn på olika ställen och annars bara lekt med dem.
Men det har också varit roligt. Inte skulle jag ha ätit om det ibte skulle ha varit gott, jag skulle inte heller ha gått upp och ner för drottninggatan några gånger plus ett varv till östermalm utan orsak. Armbågen gick sönder på grund av en bubbelpool och en vattenrutschbana. Jag åt bakelser på ett konditori, köpte fina grejer och är nu helt otroligt trött. Imorgon ska jag ännu orka med en likadan dag till, med löjligt mycket mat och mera pengar som förvandlas till shoppingkassar. Godnatt!

Sand

Idag hittade jag mina skor jag inte har använt sen syndalslägren. Av någon orsak är de fortfarande fulla med sand. Nu är mina fötter trevligt fulla med minnen från Syndalen!

En dag kvar

Imorgon blir det äntligen höstlov! Nog för att jag aldrig har varit mindre inspirerad att ha höstlov och att åka iväg till Sverige men antagligen blir det helt bra när vi väl far iväg. Just nu skulle jag bara vilja bli kvar i min säng från det att jag kommer hem imorgon tills måndag morgon. Jag skulle definitivt inte orka packa alla grejer ännu ikväll och fara direkt efter skolan imorgon för att komma hem på söndag. Nåjaa jag ska inte klaga för mycket, jag har ännu aldrig upplevt en tråkig sverigeresa. Jag tror (och hoppas) att det här inte heller blir ett undantag.

Gick till keramiktimmen för första gången på många veckor igår!
Igår hade jag skoj både i skolan och på keramiktimmen, jag fattar inte hur jag nuförtiden aldrig verkar ha dåliga måndagar. Allt går alltid fint och jag lyckas få måndag till en av veckans bästa dagar. Så har jag också lyckats komma ihåg/upptäcka exakt hur mycket jag tycker om matematik. Hur sjuk alla andra än tycker att jag är är det ett av mina favoritämnen. Det är helt enkelt roligt!
När jag nu för en gångs skull började tala om skolan så kanske jag ska berätta att betyget jag fick på fredagen var fint, att jag nu har lyckats motivera mig själv i så gott som alla ämnen och att jag tycker att allt är roligt. Nästan utan undantag till och med. Allt går fint, och därför finns det inte så hemskt mycket tid för bloggningen. Det att jag inte bloggar är bara ett tecken på att jag har bättre saker att göra, och bloggen är ju inte oviktig för mig. 

24 timmar, 10 alarm

Om ni inte klarade av att läsa mellan raderna (jag medger att det kanske var svårt) så kanske jag ännu ska säga det rakt ut. Keikkanatten var jätterolig. Jobbig så klart men vad är enkelt efter att man inte har sovit just alls? Känslan när du just har somnat och så hör du den där rösten som säger "länsi-uusimaa yksi viisi yksi...". Då vill du inte alls vara med och funderar på att bara gömma dig och låtsas att du inte finns och aldrig någonsin har funnits. Känslan en minut efteråt när du är på väg till bilen och hör att det är en "keskisuuri rakennuspalo" eller något annat roligt, det är kolmörkt och du får den där otroliga energikicken som du får när du är riktigt trött och det händer något spännande är den totala motsatsen. Plötsligt blev det värt det att stiga upp från din sköna sovsäck, eller soffan eller var du nu satt. Det finns inte många saker som slår att komma fram till platsen var det händer något och ha känslan av att du kan det här, det går fint, och klara av det helt perfekt. Det är ju ingen lek, utan helt riktiga bränder och annat roligt. Om man nu får kalla sådant roligt utan att brinna upp i helvetet. Så klart organiserade och övervakade av ledaren, men ändå så riktiga de kan bli utan att vara olyckor med riktiga offer och skador. 

Alltid behöver det inte heller vara eld inblandat för att det ska vara roligt. Det bästa alarmet för den här gången var en bilolycka med en bil som var helt mos och måste klippas upp. De lyckades ordna riktigt varierande, spännande och lärorika alarm. Hem kom jag med många nya sätt att göra saker på. Plus att jag nu ha talat finska halva dygnet. Så går det när man har keikkanatt tillsammans med massor av andra fbker var din kår är den enda som talar svenska...

Bilder kommer någon gång att komma någonstans, lovar att sätta en länk sedan! 

Jag går sönder

Seriöst. Keikkaljudet ringer ännu också i mina öron. Jag tycker hela tiden att jag hör ljudet som hördes varenda en gång någon fick ett alarm. Tidittititidittii... Jag undrar hur många timmar det tar innan jag kan slappna av på riktigt. Hoppas att det inte är allt för många, det är irriterande att hela tiden höra det där pipandet i sitt huvud!


- Posted using BlogPress from my iPad

Var försiktig med vad du önskar

Jag publicerade förra inlägget i bilen på väg till nästa keikka. Släcka brinnande korvar i en kiosk.

Keikkanatt

Bilden beskriver ganska bra vad vi.håller på med... Nånej vi har nog också haft utryckningar. Riktigt roliga utryckningar. En trafikolycka, en rökdykningsutryckning, en helt normal eld och en kemikalieolycka. Allt har gått fint och nu har det äntligen blivit mörkt, alltså börjar det nu bli riktigt skoj. Man får inte önska alarm, men det är ju nog det alla i hemlighet gör...

KEIKKANAAATT

Just far jag iväg för att sitta på en ungdomsgård i 24 timmar, vänta på utryckningar, ligga på ett hårt golv och försöka sova, äta godis och fara och släcka lite eldar. Spännandespännandespännande! Jag har inte alls varit ivrig att fara på den här 24timmarsövningen, speciellt inte idag när jag vaknade, men nu när jag inte mera vinner något på att inte fara så börjar det kännas helt skoj. Nu ska jag iväg, ni får veta mera om vad som hände imorgon!

Pink fluffy unicorns

...dancing on rainbows! Vi fixade på vårt projekt igår med Ninni och Hellu. Det betyder bakade i fyra timmar. Lina och Antonia hjälpte nog också till och utan Lina skulle vi aldrig ha fått en så snygg enhörning så jag är väl skyldig också dem ett tack.
Vi bakade en unicornkaka och rainbowcupcakes, riktigt skoj att för en gångs skull få färga allt riktigt ordentligt! Fint blev det och smaken var inte heller något att klaga på. Framför allt var det roligt!

Igår skulle vi också fylla i lappar ungefär om våra innersta känslor för att se om vi var deprimerade utan att veta om det (...). När en av sakerna man kunde kryssa i på negativt-pappret var "jag kommer att hamna på mentalsjukhus" slutade jag ta dem seriöst och kom fram att att man inte på något sätt kan kalla mig deprimerad och att jag verkligen är nöjd med mitt liv och oftast glad. När det att det är mörkt när man vaknar på morgonen är det största problemet är det väl ganska bra?