Yllesockor

Min mormor vet hur man gör sina barnbarn glada. Speciellt de barnbarnen som fryser halva året, älskar sina converse och älskar yllesockor.


- Posted using BlogPress from my iPad

God morgon

Juni väckte mig med att leka spöke. Hon kom alltså in i mitt rum med en påse på huvudet och ropade buu tills mamma kom och tog bort henne efter fem minuter. Så surade hon för att jag inte hade blivit rädd.
På torsdagen var det först tävlingsövningar hela kvällen, i ösregnet. Det fanns ungefär fem torra kvadratcentimeter på mina kläder efter det. De fanns på mina fötter, jag hade ju stövlar på. Lina och Ninni kom hit övernatten, för det var dagsverke igår! Alla for iväg till Fazer var vi åt choklad hela dagen. Jag var stolt över mig själv eftersom jag har lärt mig att inte äta tills jag mår illa. Lina och Ninni satt nog och mådde illa i bilen påväg hem, medan jag mådde hur bra som helst. Något har jag lärt mig efter att ha haft hur mycket godis som helst här hemma hela tiden och varit där på Fazer några gånger.
Där så redigerade vi bilder. Det blev roligt när vi alla hade fått i oss tillräckligt mycket socker för att skratta åt ungefär allt. Vi fick också gå till lagret och allt möjligt annat skoj. Som om det inte skulle räcka så fick vi med oss tillräckligt mycket godis för ett halvt år framåt.
Igår var jag sedan halvdöd efter att inte ha varit hemma utan att ha massor att göra på nästan hela veckan, så det aktivaste jag gjorde igår kväll var gick ut med Ågren när alla andra var på cirkus. Helt skönt med en sådan kväll också!

Övningar

Nästan två veckor av min närmaste framtid kommer att gå åt till tävlingsövningar. Jag lovar att jag inte kommer att ha en enda ledig kväll, för vi ska ju vinna. Överlägset. Just nu går det väldigt väldigt dåligt och vår chans att vinna är ungefär 1%. Med lite övning ska det väl gå bra... Och att åka iväg till Vasa blir väl skoj oberoende. På något sätt känns det lite onödigt att åka så långt för att förlora, så hejdå all fritid, vi ses den åttonde oktober.
Jag kom alltså hen för en stund sedan efter att ha varit borta nästan fjorton timmar. Underbart att ännu ha ett biologiprov första lektionen imorgon att se fram emot! Den här tävlingen kunde inte komma på ett mera passande ställe, sista veckan i perioden är nästa vecka vilket betyder massor med prov och annat roligt.
Nu har vi i alla fall ingen ordentlig skola kvar för den här veckan, imorgon har vi bara två lektioner och fredagen är dagsverksdag. Fazer med Ninni, det kan väl inte vara annat än roligt?



- Posted using BlogPress from my iPad

Adjektivattribut

Ett adjektivattribut är ett ord som beskriver ett substantiv. Ett genitivattribut är ett substantiv som slutar på ett ägande -s eller hennes, dess, deras och hans.
Det där var till alla som läser min blogg bara för att de inte orkar läsa på sitt moddaprov de har imorgon. Jag antar att det är ungefär vid den tidpunkten min klass gör det så där för skojs skull. När de borde läsa på prov. Det är i alla fall då jag läser alla tråkiga och dåliga bloggar jag känner till, vad som helst för att inte behöva fortsätta läsa.
Kvällen gick till att gå igenom hur man ska göra på redskapstävlingen jag ska på nästa vecka. Vi åker till Vasa, tävlar, chillar med ålänningarna och andra roliga människor, sover och åker hem. Också ett sätt att tillbringa ett veckoslut! Inte alls ett dåligt sätt, det kommer att bli skoj. Det kommer också att krävas att vi övar ungefär varje dag. Om övningarna är lika komplicerade idag (gå igenom regler, äta kex, titta på bilder och allmänt görande av ingenting) så kommer tävlingarna att gå riktigt dåligt, och om de är mera komplicerade (vilket de kommer att vara) så kommer alla att bli helt galna på att inte ha en enda ledig dag. Jag vet inte riktigt vad som är ett bättre alternativ...
Bättre alternativ än att sitta och blogga är i alla fall att gå igenom ännu några attribut och adverbial och annat roligt.

Äppelpaj

Jag har inte så mycket spännande att berätta så det får bli ett inlägg om äppelmarängpajen jag lagade på veckoslutet. Bara för att den också förtjänar ett inlägg. 

Väldigt beskrivande bild... Inte för att det är världens vackraste paj.

Det här är en riktigt gammal favorit. Det är en av de första kakorna/pajerna jag kommer ihåg att jag skulle ha tyckt speciellt mycket om, och också en av de första sakerna jag lagade när jag gick vidare från den nivån var jag bakade kladdkaka, mockarutor och bullar. Fortfarande är den en av de efterrätterna jag tycker mest om, det finns inte så mycket som ens liknar den här pajen på något sätt. Den känns inte heller riktigt som en äppelpaj utan den är bara någonting knaprigt, segt, fluffigt, syrligt, sött, gott, välbekant och tryggt. Ibland är det också bra med saker som inte ändras utan är vad de alltid har varit. Varför ska man ändra på något som är så bra redan från början?

Äppelmarängpaj 

100 g smält smör
1 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Blanda ihop allt och tryck ut det i en pajform.

3-4 äpplen 

0,5 dl socker

1 msk vaniljsocker

1 msk potatismjöl

Skala och skär äpplena i tunna klyftor, blanda med sockret, vaniljsockret och potatismjölet och sätt dem i ett någorlunda jämnt lager på pajdegen. Om du vill kan du strö på lite kanel.

Grädda i 200°C i ca 25 min, tills äpplena är mjuka. Under tiden lagar du marängen:

2 äggvitor

1 dl socker

Vispa till en maräng, bred på äpplena och sätt tillbaka in i ugnen i ca 10 min tills marängen har fått färg. Vänta tills den har kallnat helt och så är den klar att ätas.

Spännande dag

Lina, Hellu och Ninni var här. Som ni kanske såg så blev vi lite överivriga med vårt mediaochföretagandeprojekt och fixade på det halva dagen. Hela tiden när vi inte lagade mat eller åt ungefär. Speciellt Lina (och resten av min familj som ofrivilligt lyssnade) som inte har något att göra med det här måste ha tyckt att vi var lite jobbiga... Roligt hade vi och vi fick vårt projekt massor framåt. Jag undrar hur det kommer att kännas när vi måste presentera det här och göra det ganska seriöst när det redan nu, här hemma i mitt vardagsrum, känns ganska pinsamt. 

Annars så har jag ätit muffins och ritat kramdagsskyltar. Alla flickor fick skippa rellatimmen för att tala med hälsovårdaren och kuratorn om vilka våra favoritblommor är, vart samhället är på väg, vad vi gör med vår planet och vilken vår favoritmat är. Nog är vår skola ganska trevlig ibland. 

Festsugen?

Företagandeprojekt med Hellu och Ninni. Vi satsar ordentligt på det här, och kanske det går lite till överdrift... 

http://festfixarna.blogspot.fi/

Maräng

Jag kände mig som en väldigt typisk fjortonårig flicka när jag hoppade omkring i vår kök, lyssnade på One Direction och bakade muffins. Lite av den känslan försvann när jag började fixa ytan på marängen med min gasbrännare... Den är säkert bästa julklappen jag någonsin har fått, det känns alltid lika roligt att tända ljus med den eller att bränna sönder mat och så går den också att använda till något vettigt, som marängfrosting.

Det är alltså blåbärsmuffins med marängfrosting som nu finns på vårt köksbord. Elevkårsstyrelsen i Hagelstam kommer imorgon på matrasten att vara åtta lyckliga personer. Blåbär, en favorit, och marängfrosting, det finns inte många saker jag tycker bättre om, är en underbar kombination som för mig ungefär bevisar att himlen finns. Jag är helt medveten om att jag säger något liknande om det mesta jag lagar, men redan det som är lite mindre lyckat hittar aldrig vägen till bloggen utan hit kommer bara det absolut bästa. Det som jag inte kan låta resten av världen missa.

Marängfrostingen är i alla fall något av det bästa som finns. När man ännu fixar ytan så där fint brun så smakar det som perfekt grillade marshmallows, minus det svåra med att grilla dem perfekt, värmen och kladdigheten. Eller kladdigheten försvinner bara om man har det på en sked från början... Att äta de här muffinsarna just efter att man har lagat dem är inte vackert. Man har dem i halva ansiktet. Därför väntar man en dag och så går det massor bättre. 

Jag lyckades skriva längre än jag trodde om hur mycket jag älskar min marängglasyr. Det kommer att bli ännu längre eftersom receptet inte är helt okomplicerat. Det är inte svårt att laga det, men det tar tid och det finns massor av instruktioner om hur man ska göra för att det ska lyckas. Om man inte känner för att hålla på i en timme med något så onödigt som en marängfrosting (men tro mig, de är värt det) så kan man också skippa den och laga bara muffinsarna. 

Blåbärmuffins med marängfrosting

Muffins:

100 g smör 

2 st ägg
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk

4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
200 g frysta blåbär (eller färska, helt samma, men inte frysta tinade)

Gör så här
1. Sätt ugnen på 200°C.
2. Vispa ägg, socker och vaniljsocker fluffigt. Rör ner smält smör och mjölk. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Sätt smeten i formar, det blir ungefär 16 st.
4. Grädda i ca 15 minuter, eller ca 10 om du har mindre muffinsar.

Marängfrosting:
2 dl strösocker
3/4 dl vatten
3 äggvitor

Gör så här: 

1. Blanda socker och vatten i en kastrull. Koka det tills det är 121°C, det behövs en termometer! Rör inte om i sockerlagen, då kan den kristallisera sig.
2. Vispa under tiden äggvitorna tills de är väldigt fluffiga, svårt att beskriva exakt hur de ser ut... Om du inte hinner klart medan sockerlagen kokar måste du på något sätt hålla den varm så att den inte stelnar, den behöver inte hållas på exakt 121° men den måste vara över 100° för att inte bli för stel och klibbig.
3. Droppa ner sockerlagen i äggvitorna medan du vispar, jag har svårt att tro att det går utan elvisp. Det måste gå ganska långsamt, annars kan det bli för varmt för snabbt och då sjunker allt ihop och inget fungerar.
4. Fortsätt vispa tills det har svalnat, det tar många minuter.
5. Spritsa eller hitta på något annat sätt att få det på muffinsarna. Någon har tappat bort min sprits så jag tog helt enkelt en kniv och bredde på frostingen. 
6. Bränn ytan, antingen med en gasbrännare som är gjord just för saker som det här eller med ugnens grillfunktion. Det tar inte många sekunder, och det ska bara bli ljusbrunt, inte mörkbrunt eller bränt. 

Let's go crazy crazy crazy

Jag kom hem från Vive med One Direction ringade i mitt huvud. Vi lyckades ju nog också leva (while we're young) och vara vakna ungefär tills solen gick upp. Jag älskar Familjen, de är ett underbart gäng med människor. Synd att alla aldrig kan komma, det finns människor där jag inte har sett sedan Mondo och som är precis lika bra som de som inte har något annat liv och alltid kan komma. Jag förväntar mig att se er alla där nästa gång, okej?
Efter natten som var helt för kort så tvingade jag mig själv att orka med ännu några timmar på brandstationen var jag visade bilar på samma gång som jag försökte se att miljarder småbarn inte var på fel ställen och inte kunde höra så där hemskt mycket av vad någon sade tack vare Sås & Kopp och radiotelefonerna alla tyckte massor om att tala i. Jag fick våfflor och mockarutor till slut så det lönade sig väl, och det var nog roligt som alltid där på stationen. När man har tillräckligt mycket att göra hinner man inte ens känna hur trött man är. Äppelmarängpajen jag lagade för någon timme sedan fungerar också bra som motivation för att jag ska vara glad och pigg ännu ett par timmar!

Gris

Carolina öppnade en slickepinne. Den blev skallig.


- Posted using BlogPress from my iPad

Veckoslut

Ett par dagar tills man ser de här människorna igen. Jag har först nu insett exakt hur bra facebookgrupperna är, man kan sätta vilka foton som helst dit som man ändå inte vill dela med hela världen. Som våra alternativa klassfoton med duckfaces och seriösa miner... Linda och Ninni gör ett projekt om vänskap som är fullt med bilder på vår klass. På engelska. Jag satt idag filosoferade i en timme, om vad himlen är för mig, två sidor i mitt häfte. På engelska. Vi får göra ungefär vad vi vill ännu några lektioner, det måste bara ha något att göra med vänskap på något sätt. Vilket betyder att man kan göra vad som helst bara man har en tillräckligt bra förklaring. 

Ikväll ska jag ännu till Vive med scoutfamiljen och blir där övernatten. Kommer som alltid att bli roligt :) 

Fötter

Jag satt just och läste Mimas fotblogg. Efter det fick jag tråkigt och kollade statistiken på min egen. Där fanns inget konstigt utom något som fanns på den listan var man kan se vad folk har googlat för att komma till min blogg. Där fanns orden "bloggar snygga fötter". Har jag någonsin bloggat om fötter?
Bättre sent än aldrig, jag ska väl ge dem som kommer till min blogg efter att ja googlat fötter något att vara glada över.

Här är mina fötter. Söta och fina och just lagom stora. De har varit med mig på många promenader och resor i mitt liv och varit med om mycket spännande saker tillsammans med mig. Ganska naturligt eftersom de sitter fast på mina ben. De har haft massor av små sår som jag har utsatt dem för och jag har inte alltid brytt mig så hemskt mycket om vad som händer med dem. De har varit svarta och röda och blåa och jag vet inte vad, men de har ändå klarat sig och just nu mår de bra och är glada.
Med de här orden säger mina fötter (och mina händer, ögon och hjärna) hejdå och går och ägnar ännu en stund av sitt liv åt finskan.

Finskaprov

Äntligen börjar vi ha prov igen. Det som jag har väntat på


sedan sommarlovet började i juni! Speciellt finskaproven har jag saknat.

- Posted using BlogPress from my iPad

8B

Jag hittade en bild på Lindas blogg. Av de personer som jag är med över sex timmar varje dag. På något sätt beskriver den oss ganska bra...


- Posted using BlogPress from my iPad

Jag är inte ledsen

Förlåt mig, men jag skrev just en helt för lång modersmålsuppsats så jag vill inte se ett tangentbord mera. Varför lämnade jag den till sista kvällen? Den borde ju ännu läsas igenom och rättas...
Nåjo jag ska sluta klaga och inte be om ursäkt för min dåliga bloggning. Ninni bad mig dessutom idag att laga en blogg åt henne. Om hon inte ändrar sig (väldigt otroligt att hon inte gör det) får ni alltså snart och läsa hennes blogg. Otroligt roligt jag vet.

God natt.

Jag skrev just en två sidors hälsokunskapsläxa. Intressesmurfarna hoppar. Enda orsaken till att jag bloggar är att det ännu är sjuttio sidor kvar i min bok, jag ska ha sex stycken läsdagsboksanteckningar om den boken skrivna på onsdag morgon, jag har tyskaprov imorgon och borde lära mig typ hundra ord som jag behöver för att starta ett företag. Jag har inte haft så här mycket läxor på jag vet inte hur många månader. Eller år. Photobooth är typ det roligaste som existerar just nu. Tillsammans med bloggpauser.
Ännu bara för att jag ska få citera Ninni, här är något hon skrev på facebook för 29 minuter sedan. "sitter här och panikskriver en läsdagbok, övar på tyska prov och försöker febrilt lära mig ord jag (inte) behöver kunna för att bli företagare. ser ut att bli ännu en sömnlös natt..."
Jo. Varför behöver man skriva egna statusar när man har vänner som gör det för en?

Puuttuva palanen

Det här börjar bli lite pinsamt. Men Robins nya sång kom ut redan för några dagar sen. Nu har jag haft den på repeat sedan jag kom hem. Linda påminde mig så vänligt om att filmen om honom borde komma i december. Oberoende av hur pinsamt det här är så är ju Puuttuva palanen ganska mycket bättre än de tidigare sångerna. Och förlåt mig så mycket Robin, men texten? "Mun sydämesta puuttuu palanen ja se on sun näköinen"? Resten av den är ungefär lika rolig, när jag hörde den femtonde gången och började lyssna på texten satt jag ungefär och skrattade högt. På något sätt blir allt från bloggande och lyssnande på halvdålig musik till att städa bort allt onödigt ut väskan när det finns riktigt mycket prov, läxor och projekt att göra...

Joo

"Över 25 poäng. Utmärkt! Du får gott om fibrer. Din kost är säkert mångsidig och hälsosam. Fortsätt på samma sätt."

Vår hälsokunskapsläxa var att göra några tester om vi äter rätt. Fibertestet berättade åt mig att min kost är mångsidig och hälsosam. Eftersom sockertestet sa precis tvärtom bestämde jag mig för att de inte har någon aning om mina matvanor och alltså behöver jag inte bry mig om dem... 

Söndag

Förut hatade jag söndagar. Idag var det en bra dag. Först fick jag sova (eller nåjaa, men mera än på resten av veckoslutet), jag fick gott morgonmål och så for jag till Emil. I något skede for vi också iväg och grillade med hans kompisar. Man måste åka båt och det var iiiskallt så gissa om jag blev glad när jag kom hem och hittade en äppelhallonpaj på bordet. Det finns inte mycket som slår en varm paj när din kroppstemperatur är sådär minus tre grader. Efter att jag hade blivit varm igen så passade jag på att kyla ner mig igen med lite glasskaka, vad finns det för idé med att vara varm när man kan äta glass? Det bästa är att det ännu finns kvar mycket av den kakan att äta imorgon till morgonmål eller något.

Cookies

När iPhoto för en gångs skull var öppet så hittade jag en bild på mina cookies från förra onsdagen. Så här såg de ut och här finns receptet.