Till mina kära sommarläsare

För att de som inte har något annat att göra än läsa bloggar i juli tänkte jag göra ett par tidsinställda inlägg. För att det inte ska bli helt för roligt, och för att straffa de som hellre läser bloggar än böcker, kommer de att handla om just böcker. Tre av de böcker jag har läst under sommarlovet och jag tycker att är värda blogginlägg. Det första kommer upp på onsdag, nästa onsdagen efter det och det sista ännu nästa onsdag.

Jannica packar

Lite för många och lite för fulla väskor, och några par skor utanför. Jag visste inte att jag 1) ägde så här mycket grejer, för det syns knappt i mina skåp att något är borta, och 2) att tre veckor kräver så mycket packning. Antagligen kräver det inte det. Inte sex par skor. Resten är jag ändå ganska övertygad om att inte är onödigt. Aldrig i livet att jag lämnar min hängmatta och böckerna som jag inte hann läsa här. För de är de enda sakerna som inte är kläder.

Några dagar

En mycket vacker majstortilla. God var den, men jag behöver en tortillapress.

En dag lagade jag glass, en dag övergav jag min internetkontakt, gick ner i Hellus underbart kalla källare, åt isbitar och tittade på Iron Man. Det var dagen efter att jag hade bränt upp min mun med chili, bränt upp chilin i ugnen, och bränt ut min hjärna av värmen. Den dagen åt jag inte mycket av den starka salsan jag hade lagat till vår mexikanska middag. Någon dag lagade jag annan mat med chili, någon dag låg jag i min säng och läste. Jag har ingen aning om vad jag gjorde vilka dagar. Det är ju sommarlov. 

I dag ska jag packa, och senare åka iväg till Kimito. Hit återvänder jag om tre veckor. Innan det ska jag halvvägs till Åland, till Västerö, i en vecka. Jag ska simma, äta jordgubbar, cykla till sjön som ändå är lite för långt borta från landehuset, laga rabarbersaft och gå och tömma Västanfjärds bibliotek på alla bra böcker de har fått det senaste året. Kanske blogga, kanske inte. Vi får se. 

30°

Mitt i solen och värmen valde jag att värma ugnen till trehundra grader. Det måste ju rostas tomater till min salsa. Majstortillas provlagades, guacamole mosades ihop, jag satt och åt min mikrovärmda thaimat från igår medan jag funderade på vad jag ännu måste göra för att få till den perfekta mexikanske middagen. Så blev temperaturen i köket lite för hög, jag gav upp, plockade med mig en dator och gick ut på terassen. Här är lika varmt och solen skiner. Det ostädade köket finns där inne. Men det är ett senare problem, det riktigt stora problemet är hur jag ska orka ut med den där lilla hunden. Jag gick redan en gång klockan tio och höll på att falla ihop i en liten klump av överhettning.

Åland

Jag har läst lägerbrev och blev glad, arton dagar tills jag åker iväg på en veckas kryssning med alla mina brandkårsvänner. En kryssning var hytterna har blivit tält och båten bara en stor plats med en lägergård, men roligt ska det bli.

Vad som händer när man vaknar tidigt

När man vaknar klockan sju och får skjuts in till stan med sin mamma klockan åtta hinner man med mycket. Till exempel hinner man äta bullar i Hagnäshallen, man hinner köpa majsmjöl och lite andra spännande grejer i mystiska butiker, allt innan klockan har slagit tio. Man hinner till och med till Kronohagen och restaurangen Qulma, där det finns en vänlig restaurangägare som bjuder på en kopp te medan man talar om prao där. Det verkar vara som det helt perfekta stället för min prao, jag är så glad att jag gick dit. Varför är det så länge till trettionde september?
Man hinner köpa chili och avokado, och stå en halv evighet inne i butiken och fundera på vad allt det var som behövdes. Till och med en kavel hinner man köpa, för att den som finns hemma kommer att vara hopplös att kavla majstortillas med.
Till och med lite klädshopping hinner man med, före man kommer hem lagom till tolv och är så hungrig att magen morrar argt. Det händer inte när man vaknar halv elva. Två timmar efter det ligger man mätt och glad i soffan, med en dator, med en thailändsk gryta till kvällen puttrande på spisen.
Jag borde börja vakna tidigare, hela jag känns så mycket trevligare och piggare nu, efter en tidig morgon.

Tortillafunderingar

Jag sitter hemma framför min dator, utanför fönstret regnar det nästan, och funderar på var jag skulle hitta en tortillapress. Lättare sagt än gjort i det här landet som är märkligt efterblivet när det gäller konstig mat. Så har jag några funderingar till som gäller olika sorters chili, majsmjöl och annat man använder i mexikansk mat. I morgon får det väl bli en utflykt till vår huvudstad, och alla de mystiska butiker som finns längs Tavastvägen. Som egentligen är asiatiska, men kanske man kan hitta lite majsmjöl där också.
Snart borde också en praoplats fixas, bageri eller restaurang är det som gäller. Frågan är sedan om det ska bli Kakkugalleria, Crustums bageri, Ekberg, Cholo eller någonting annat. Helst något ställe jag inte måste använda mina finskakunskaper på när jag frågar om jag får komma dit på prao, men det antar jag att är önsketänkande. Jag får bara intala mig själv att jag nog klarar av det, för jag vill inte sluta på prao på Fazer med att posta brev eller något annat tråkigt.

Midsommarveckoslut

Jag har känt mig som en japansk turist, snurrande omkring på miljarder platser sedan fredag. Först in till Ekenäs, sedan ut därifrån till stället där jag har tillbringat ungefär alla midsomrar i mitt liv. Där åt vi, badade bastu, simmade, solade och hoppade på en trampolin med Juni i nästan två dagar. Bastun som alltid brukar vara kall var varm, vattnet var kallt men inte så farligt, där fanns en ring som man kunde dra efter båten men som jag bara föll av. Är man klumpig så är man. Jag försökte inte ens åka utan bara var i den vid bryggan, kanske det var just det som var felet.
Efter det var det Kimito som gällde, där sov hälften av min familj i tolv timmar och hoppade sedan i båten, på väg till Högsåra och Farmors café. Solen sken, och när vi hade tröttnat på den platsen tog vi båten till en liten ö med klippor och satt där och åt rökt böckling som några stenåldersmänniskor. Mina fingrar luktar ännu böckling, dessutom kombinerat med såsen som fanns i pitan jag åt för någon timme sedan. Till och med efter att jag har duschat.
Där på klipporna, med solen i ryggen och fiskslemmiga fingrar, kändes det ganska fint. Sommaren är en fin uppfinning.

Söndagsmorgon

En morgon på sommarstugan, radio Vega är det enda som hörst, solen skiner in genom fönstret, och jag sitter inne vid matbordet och äter morgonmål. Resten av familjen sover, är ute, är på väg till Tallinn eller någonstans i inre Finland, och här är väldigt skönt.
En av de få saker som jag från början har betraktat som äckliga och senare börjat älska är smörgåsar med jordnötssmör och sylt. Det låter äckligt, det ser inte gott ut, är en mystisk kombination som ändå är väldigt populär och... Den är det bästa som finns, ungefär. Det finns få saker man kan bli så sugen på som det. Det är precis vad som finns framför mig just nu.

Glad midsommar

Jag har fastnat på en ö (inte för att jag vet vad jag annars skulle göra), och här har jag badat bastu, simmat, ätit hela dagen, lagat mat, varit i solen och egentligen haft det helt skönt. Av de midsomrar som någon gång var nära på årets höjdpunkt syns inte många spår, men det är helt okej. Allt är helt okej. Solen håller på att gå ner, alla börjar vara tillräckligt mätta för efterrätt så småningom, min mage känns väldigt full och snart börjar väl min säng också locka. Det har varit en lång dag. Tyvärr råkar min säng vara soffan i vardagsrummet, så det tar väl en stund innan jag kan krypa ner i den med någon bok.

En stor hemlighet

Jag, Antonia, Hellu och Lina har pysslat hela dagen med en väldigt hemlig grej som det händer något med först efter närmare en månad. Problemet är bara att delar av oss försvinner för resten av sommaren i morgon, eller har redan gjort det i dag faktiskt. Fint blir det, vad annat kan man säga efter att ha tillbringat halva dagen i Sello med ett och endast ett mål, och andra halvan vid mitt matbord, med koncentrerat pyssel.
Nu ligger hemligheten under min säng och tar massor av plats, i väntan på bättre tider. I kylskåpet ligger massor av mini-chokladbiskvier i väntan på morgondagen. Morgondagen som råkar vara midsommarafton, som råkar vara den dagen vår familj alltid förflyttar sig till en liten stuga i Ekenäs skärgård tillsammans med två andra familjer för att äta väldigt mycket, vara vakna halva natten, simma i det kalla vattnet, bada bastu i den kalla bastun och skrapa väldigt många nypotatisar. För där finns väldigt många personer som äter.
När vi var yngre hittade också alltid ett sjörövarskepp fullt med sjörövare dit medan barnen och papporna åt glass någon annanstans än på ön. Tyvärr tror jag att alla nu har blivit lite för stora, eller att jag själv skulle tvingas vara sjörövare om jag skulle påminna någon om att en sådan tradition existerade. I alla fall hade skattjakten alltid massor av fantasifulla uppgifter, en av de mera minnesvärda var att alla vid brunnen skulle dricka massor av vatten. Sjörövarna måste ha skrattat ganska mycket åt oss under alla år vi betedde oss roligt i jakt på skatten.

Atlantis 2014

Över ett år, och redan längtar jag hit. Först finns som tur Grankulla Scoutkårs eget Feodal, så att jag inte hinner dö av lägerabstinens innan det är dags för läger tillsammans med hela FiSSc.

Jordgubbar, chokladkaka och presenter

Mina vänner kom hem från alla sina resor, och hämtade fina presenter. Tack för dem, Lina, Ninni, Linda och Hellu! 

De tre senaste dagarna har jag faktiskt gjort saker, säkert mera än på resten av sommarlovet sammanlagt. Ganska skoj har det varit, nackdelen är att nästa vecka kommer jag igen att ha lika tråkigt som jag hade den första veckan.
Jag har sovit i Ninnis källare, gått på ändlösa promenader, ätit mera godis än på den senaste månaden sammanlagt på ett par dagar, ätit jordgubbar, fått skavsår, varit med mina älskade vänner.
Hos Ninni var jag en dag och en natt, bara med avbrott för att äta glass och jordgubbar hos mina småkusiner. Det medan hon tränade. Efter det var det bara att packa ryggsäcken full med choklad och åka dit igen. Ryggsäcken var min egen urgamla, gröna Fjällräven Kånken som jag tog bara för att den hade passande storlek, som sedan fick avundsjuka blickar av både Ninni och Antonia. Den var det sista jag trodde att någon skulle berömma. Tydligen var den ändå något värt att vara avundsjuk på.
Nästa dag var jag bara här hemma och latade mig, men inte ensam.
I dag har jag gått omkring i stan, först till Sandvikens lopptorg, var jag hittade en rock för fem euro. Varför köper jag inte mera saker på loppis? Då skulle jag ju ha mera pengar att köpa skor och andra dyra saker. Lite andra grejer hittade jag, Lina och Antonia också på reorna, och den turen till stan avslutades på Salutorget med jordgubbar. Fem liter nypotatis tvingade min mamma också mig att bära hem. Hon hade fått dem i present och vad var inte bättre än att tvinga sin dotter att ta hem dem. De vägde mycket, kan jag berätta.
På samma gång köpte jag lite extra jordgubbar, och tur var det, min syster hade bakat en kladdkaka. Bästa middagen på länge blev det, med nypotatis, sill, chokladkaka och jordgubbar.
Jag råkade lämna min laddare i Ninnis källare, så strax ska jag väl också på något sätt ta mig dit och hämta den. Annars kanske min telefon dör och aldrig återuppstår.

Regnvädersdagar

Det har regnat i en vecka, och tydligen har jag klarat mig igenom den också. Vad har jag gjort? Städat, pysslat, bakat, lagat mat, läst, hjälpt systrar och hundar, någon gång faktiskt träffat en och annan människa. Varit i Kimito, och legat där i en hängmatta med min bok i stället för hemma i soffan. Mamma har försökt få mig att gå till kyrkan, utan framgång. Jag har väntat på mina paket, och väntar ännu på det sista. 

Jag fick mina tacos på Cholo en regnig eftermiddag.

Jag bakade en jordgubbstårta, köpte skor och fick en migränattack. Allt på samma kväll. Ungefär händelserikaste dagen den här sommaren, men det är helt okej. Jag har vant mig vid det. Nästan. Kanske.

Jag pysslade ihop mina foton, det tog bara några månader från det att jag bestämde mig för att göra det tills det blev klart. Uppe på väggen är den inte ännu, men allt har sin tid.

Snart ska jag väl väcka min vän Ninni som äntligen är hemma, och hoppa ditåt. I nästan-regnet.

Måndagskakor

Systern instagrammar koncentrerat.

Där ser ni den. Med onaturligt utseende men en av de bästa smakerna någonsin. Mango-limekakan som förändrade mitt liv.

Illamåendet efter stunden på Kakkugalleria för många timmar sedan har gått över, men fortfarande är kaka något av det sista jag vill ha. Det var värt det.
Dagen började med att jag sov helt för länge, och hoppade sedan på ett tåg med min syster. Jag hittade chili och mina nya skoälsklingar på Stockmann, och min syster mobbade mig för att jag skuttade omkring och sjöng av glädje efter det. Chili och skor, kan dagen bli bättre, liksom? Den blev sämre när vi märkte att Cholo var stängt. Nytt försök någon annan dag, alltså. Det är inte som att jag har mycket bättre att göra.
Jag hittade mig själv med stigande äckel och ångest på Forums mcDonalds. Det är bara äckligt, punkt. Jag ska aldrig mera äta där. Lite shopping, hattjakter och några euro som blev till pennor på Akademen hann vi med. Jag bestämde mig för att jag ska bli konstnärlig och börja rita annat än på bildkonsttimmarna. Vi får väl se hur det lyckas. Jag gick omkring i Partioaitta och längtade efter läger, och blev kär i ett antal fjällrävensaker. Tyvärr har jag inte riktigt pengarna för att alla de kärlekshistorierna ska få lyckliga slut.
Vi hann också med det underbara men på samma gång fasansfulla Kakkugalleria. Det är underbart, jag har aldrig ätit så goda tårtor och kakor som där. Men efter den femte biten är det inte mera så roligt. Ändå måste man fortsätta tills alla kakor är provade. Nu var vi två så vi klarade nästan av att testa alla, utom en chokladkaka som vi mådde illa av att titta på. Jag kan berätta att deras lime-mangokaka är det bästa som finns på den här jorden, ungefär. Citronmaräng, valnöt-mjölkchoklad, Sofiakaka och jordgubb-vitchoklad är inte heller illa alls. Det var väldigt värt sina 11.90. Till och med kakäcklet jag upplevde efter det var det värt.

Harrypotternörden

Efter att ha haft en ram lutad mot min vägg någon månad och min karta i en hylla sedan julen bestämde jag mig för att göra något åt dem. Nu kan man äntligen se Marodörkartan jag fick av mina systrar. Jag har en känsla av att de inte stal den och gav den som tröst åt stackars mig som inte fick följa med till Hogsmeade, men ändå är den en av de bästa presenterna jag någonsin har fått. Vilket jag har en känsla av att jag har berättat förut.
Den fick mitt rum lite mindre vitt och tråkigt, och mera saker på väggarna ska det bli. Jag beställde för en liten stund sedan foton som ska upp i en annan ram. Den ramen har råkat gå sönder, jag vet inte hur eftersom den bara har stått lutad mot min vägg, men sönder är den i alla fall. Det är ett senare problem som Ikea får lösa bara mina foton har kommit.
Nu sitter jag glad och nöjd och funderar på vad jag ska göra i morgon. Jag blir som sagt galen av att inte göra något alls... Min syster hjälpe till med det, efter mitt smått euforiska guacamoleinlägg som jag tvivlar starkt på att hon läste berättade hon att hon tyckte att Cholo var en bra idé för i morgon. Ni kan gissa hur stor min lycka var. Den mexikanska streetfoodrestaurangen tog sig in i mitt restauranghjärta för några månader sedan och gjorde det ordentligt. Lite Kakkugalleria kanske det också blir med min sockerälskande syster, och högst antagligen kommer jag åter igen hem lite fattigare och med några nya kläder. Egentligen vill jag inte, men tyvärr brukar det gå så när man fördriver tiden i det här landets huvudstad.

Sommarlovets spännande dagar

Jag har inte alls lust att blogga, för blogga är det sista jag gör när jag är uttåkad. Det blir ändå aldrog bra. Kameran har varit i Lappland, jag har inte gjort någonting alls, bara känt mig somrig och varit ute i solen, sovit länge, varit rastlös och uttråkad, men också tyckt att det har varit väldigt skönt när allt bara har varit tyst och ensamt.
Hälften av familjen åkte iväg till Lappland, och när dagarna gick ångrade jag mer och mer att jag inte följde med. I dag när de äntligen kom hem har jag ångrat mig mer än någonsin. Tänk om jag också skulle ha varit med där, på alla soliga fjäll, kalla sjöar och små stugor. I stället har jag varit hemma, både på vårt sommaställe och här i den civiliserade delen av världen. Båda har varit helt trevliga. På lande åkte vi med båten till våra kusiners ställe, som inte är helt nära. Där fanns massor av prästkragar, en brygga och grillmat. Det kändes väldigt mycket som sommar. Att åka hem en timme i en öppen båt på kvällen blev lite kallt där mot slutet, men ändå var det en otroligt fin dag.
Hemma har jag inte gjort mycket. Jag har läst. Legat i soffor och sängar. Lagat mat och bakat lite. Varit på ett mystiskt tak i det mystiska Esbo. Sovit, och varit ute väldigt mycket med vår älskade lilla hund. En dag hoppade jag faktiskt på ett tåg till stan med två av mina vänner. Så klart kom jag hem lite fattigare än när jag for... Fördelen med att inte göra sådant är att efter någon dag tröttnar man på att sitta framför datorn och börjar läsa i stället. Biblioteket är gratis och kanske man lär sig något på samma gång. Jag har läst väldigt mycket när jag var mindre, men under det senaste året är det inte många böcker jag har läst från pärm till pärm. Ännu färre bra böcker. Nu blir det tid att läsa hur mycket som helst. Just nu är det Muminböckerna som gäller, pappa läste dem för mig när jag var liten, men det är inte mycket jag kommer i håg. De passar fint när solen skiner ute. Man tror nästan att man är i Mumindalen.

Äventyr

Finns det någon där ute som kan gissa hur jag vaknade i dag?
Av att det ringde på dörren. Det var någon som stod där och undrade om jag hade tappat bort min hund. Ni kan tänka er den fina situationen, jag har precis stigit upp ur min säng, ser antagligen ut som ett troll, och så kommer någon och undrar om det här är min hund. Jag hade ingen aning om att han ens var försvunnen, utan trodde att han låg någonstans i en soffa och sov. Tydligen hade han varit ute på Grankullas gator och sprungit en stund.
Jag plockade in honom, stängde alla dörrar, och förstår fortfarande inte hur den vänliga själ som lämnade tillbaka honom hade fått fast honom och hur hon visste vart hon skulle gå. Han skulle helt själv ha kommit in igen, samma väg som han kom ut, men tydligen ville han inte, utan blev i stället infångad och hemburen.
Sedan han kom hem har han legat nästan medvetslös på en rock i tamburen. Vad han riktigt har gjort kommer jag väl aldrig att få veta.

Studenter gånger fyra

Fyra studentfester, tre otroliga kakor, värkande ben tack vare mina klackar, en tjej jag aldrig kommer att se igen och ganska mycket mat. Inte får man heller glömma en vårfest, ett betyg med ett medeltal som är rätt så trevligt och att jag inte har nästan något planerat för sju veckor framåt. Tre foton.

Första var en halvsläkting som talar finska, där var vi inte länge.

Andra var jag ensam på, åt en prinsesstårta som var nästan lika god som min och Lindas, träffade några kompisar jag inte har sett på evigheter (själva studenten såg jag senast i december) och skulle ha kunnat bli där en stund till, men min familj satt i bilen och väntade. Jag och Ninni hade skrivit den vackraste dikten någonsin åt honom, via en chatt. Två av raderna var "du är en kille med klass, du är inte så kass". Vi är nog framtida poeter.

Tredje var min småkusins, han hade en fantastisk kaka. Titta på den.

En sådan ska jag ha. När jag konfirmeras, blir student, till varje jul, nyår och midsommar... Tänk vad fint med en griskaka. 

Sista var en glad familjebekant, som blev ännu gladare av våra fina presenter (som den scout pappa är var flaskorna fast med surrningsrep...) och där var vi läänge. Halva dagen. Där fanns den godaste kakan någonsin. Jag börjar ungefär dregla när jag tänker på den. Där var det också helt skoj, och där fanns det för första gången någon i nästan min ålder. Där lyckades också min väska bli, det blir väl en utfärd till Gäddvik i morgon...