Sidor

söndag 30 september 2012

Yllesockor

Min mormor vet hur man gör sina barnbarn glada. Speciellt de barnbarnen som fryser halva året, älskar sina converse och älskar yllesockor.


- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 29 september 2012

God morgon


Juni väckte mig med att leka spöke. Hon kom alltså in i mitt rum med en påse på huvudet och ropade buu tills mamma kom och tog bort henne efter fem minuter. Så surade hon för att jag inte hade blivit rädd.
På torsdagen var det först tävlingsövningar hela kvällen, i ösregnet. Det fanns ungefär fem torra kvadratcentimeter på mina kläder efter det. De fanns på mina fötter, jag hade ju stövlar på. Lina och Ninni kom hit övernatten, för det var dagsverke igår! Alla for iväg till Fazer var vi åt choklad hela dagen. Jag var stolt över mig själv eftersom jag har lärt mig att inte äta tills jag mår illa. Lina och Ninni satt nog och mådde illa i bilen påväg hem, medan jag mådde hur bra som helst. Något har jag lärt mig efter att ha haft hur mycket godis som helst här hemma hela tiden och varit där på Fazer några gånger.
Där så redigerade vi bilder. Det blev roligt när vi alla hade fått i oss tillräckligt mycket socker för att skratta åt ungefär allt. Vi fick också gå till lagret och allt möjligt annat skoj. Som om det inte skulle räcka så fick vi med oss tillräckligt mycket godis för ett halvt år framåt.
Igår var jag sedan halvdöd efter att inte ha varit hemma utan att ha massor att göra på nästan hela veckan, så det aktivaste jag gjorde igår kväll var gick ut med Ågren när alla andra var på cirkus. Helt skönt med en sådan kväll också!

onsdag 26 september 2012

Övningar

Nästan två veckor av min närmaste framtid kommer att gå åt till tävlingsövningar. Jag lovar att jag inte kommer att ha en enda ledig kväll, för vi ska ju vinna. Överlägset. Just nu går det väldigt väldigt dåligt och vår chans att vinna är ungefär 1%. Med lite övning ska det väl gå bra... Och att åka iväg till Vasa blir väl skoj oberoende. På något sätt känns det lite onödigt att åka så långt för att förlora, så hejdå all fritid, vi ses den åttonde oktober.
Jag kom alltså hen för en stund sedan efter att ha varit borta nästan fjorton timmar. Underbart att ännu ha ett biologiprov första lektionen imorgon att se fram emot! Den här tävlingen kunde inte komma på ett mera passande ställe, sista veckan i perioden är nästa vecka vilket betyder massor med prov och annat roligt.
Nu har vi i alla fall ingen ordentlig skola kvar för den här veckan, imorgon har vi bara två lektioner och fredagen är dagsverksdag. Fazer med Ninni, det kan väl inte vara annat än roligt?



- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 25 september 2012

Adjektivattribut

Ett adjektivattribut är ett ord som beskriver ett substantiv. Ett genitivattribut är ett substantiv som slutar på ett ägande -s eller hennes, dess, deras och hans.
Det där var till alla som läser min blogg bara för att de inte orkar läsa på sitt moddaprov de har imorgon. Jag antar att det är ungefär vid den tidpunkten min klass gör det så där för skojs skull. När de borde läsa på prov. Det är i alla fall då jag läser alla tråkiga och dåliga bloggar jag känner till, vad som helst för att inte behöva fortsätta läsa.
Kvällen gick till att gå igenom hur man ska göra på redskapstävlingen jag ska på nästa vecka. Vi åker till Vasa, tävlar, chillar med ålänningarna och andra roliga människor, sover och åker hem. Också ett sätt att tillbringa ett veckoslut! Inte alls ett dåligt sätt, det kommer att bli skoj. Det kommer också att krävas att vi övar ungefär varje dag. Om övningarna är lika komplicerade idag (gå igenom regler, äta kex, titta på bilder och allmänt görande av ingenting) så kommer tävlingarna att gå riktigt dåligt, och om de är mera komplicerade (vilket de kommer att vara) så kommer alla att bli helt galna på att inte ha en enda ledig dag. Jag vet inte riktigt vad som är ett bättre alternativ...
Bättre alternativ än att sitta och blogga är i alla fall att gå igenom ännu några attribut och adverbial och annat roligt.

Äppelpaj

Jag har inte så mycket spännande att berätta så det får bli ett inlägg om äppelmarängpajen jag lagade på veckoslutet. Bara för att den också förtjänar ett inlägg. 
Väldigt beskrivande bild... Inte för att det är världens vackraste paj.
Det här är en riktigt gammal favorit. Det är en av de första kakorna/pajerna jag kommer ihåg att jag skulle ha tyckt speciellt mycket om, och också en av de första sakerna jag lagade när jag gick vidare från den nivån var jag bakade kladdkaka, mockarutor och bullar. Fortfarande är den en av de efterrätterna jag tycker mest om, det finns inte så mycket som ens liknar den här pajen på något sätt. Den känns inte heller riktigt som en äppelpaj utan den är bara någonting knaprigt, segt, fluffigt, syrligt, sött, gott, välbekant och tryggt. Ibland är det också bra med saker som inte ändras utan är vad de alltid har varit. Varför ska man ändra på något som är så bra redan från början?

Äppelmarängpaj 

100 g smält smör
1 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Blanda ihop allt och tryck ut det i en pajform.

3-4 äpplen 
0,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk potatismjöl

Skala och skär äpplena i tunna klyftor, blanda med sockret, vaniljsockret och potatismjölet och sätt dem i ett någorlunda jämnt lager på pajdegen. Om du vill kan du strö på lite kanel.
Grädda i 200°C i ca 25 min, tills äpplena är mjuka. Under tiden lagar du marängen:
2 äggvitor
1 dl socker

Vispa till en maräng, bred på äpplena och sätt tillbaka in i ugnen i ca 10 min tills marängen har fått färg. Vänta tills den har kallnat helt och så är den klar att ätas.

måndag 24 september 2012

Spännande dag


Lina, Hellu och Ninni var här. Som ni kanske såg så blev vi lite överivriga med vårt mediaochföretagandeprojekt och fixade på det halva dagen. Hela tiden när vi inte lagade mat eller åt ungefär. Speciellt Lina (och resten av min familj som ofrivilligt lyssnade) som inte har något att göra med det här måste ha tyckt att vi var lite jobbiga... Roligt hade vi och vi fick vårt projekt massor framåt. Jag undrar hur det kommer att kännas när vi måste presentera det här och göra det ganska seriöst när det redan nu, här hemma i mitt vardagsrum, känns ganska pinsamt. 
Annars så har jag ätit muffins och ritat kramdagsskyltar. Alla flickor fick skippa rellatimmen för att tala med hälsovårdaren och kuratorn om vilka våra favoritblommor är, vart samhället är på väg, vad vi gör med vår planet och vilken vår favoritmat är. Nog är vår skola ganska trevlig ibland. 

Festsugen?

Företagandeprojekt med Hellu och Ninni. Vi satsar ordentligt på det här, och kanske det går lite till överdrift... 

söndag 23 september 2012

Maräng

Jag kände mig som en väldigt typisk fjortonårig flicka när jag hoppade omkring i vår kök, lyssnade på One Direction och bakade muffins. Lite av den känslan försvann när jag började fixa ytan på marängen med min gasbrännare... Den är säkert bästa julklappen jag någonsin har fått, det känns alltid lika roligt att tända ljus med den eller att bränna sönder mat och så går den också att använda till något vettigt, som marängfrosting.




Det är alltså blåbärsmuffins med marängfrosting som nu finns på vårt köksbord. Elevkårsstyrelsen i Hagelstam kommer imorgon på matrasten att vara åtta lyckliga personer. Blåbär, en favorit, och marängfrosting, det finns inte många saker jag tycker bättre om, är en underbar kombination som för mig ungefär bevisar att himlen finns. Jag är helt medveten om att jag säger något liknande om det mesta jag lagar, men redan det som är lite mindre lyckat hittar aldrig vägen till bloggen utan hit kommer bara det absolut bästa. Det som jag inte kan låta resten av världen missa.
Marängfrostingen är i alla fall något av det bästa som finns. När man ännu fixar ytan så där fint brun så smakar det som perfekt grillade marshmallows, minus det svåra med att grilla dem perfekt, värmen och kladdigheten. Eller kladdigheten försvinner bara om man har det på en sked från början... Att äta de här muffinsarna just efter att man har lagat dem är inte vackert. Man har dem i halva ansiktet. Därför väntar man en dag och så går det massor bättre. 
Jag lyckades skriva längre än jag trodde om hur mycket jag älskar min marängglasyr. Det kommer att bli ännu längre eftersom receptet inte är helt okomplicerat. Det är inte svårt att laga det, men det tar tid och det finns massor av instruktioner om hur man ska göra för att det ska lyckas. Om man inte känner för att hålla på i en timme med något så onödigt som en marängfrosting (men tro mig, de är värt det) så kan man också skippa den och laga bara muffinsarna. 

Blåbärmuffins med marängfrosting

Muffins:
100 g smör 
2 st ägg
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
200 g frysta blåbär (eller färska, helt samma, men inte frysta tinade)

Gör så här
1. Sätt ugnen på 200°C.
2. Vispa ägg, socker och vaniljsocker fluffigt. Rör ner smält smör och mjölk. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Sätt smeten i formar, det blir ungefär 16 st.
4. Grädda i ca 15 minuter, eller ca 10 om du har mindre muffinsar.

Marängfrosting:
2 dl strösocker
3/4 dl vatten
3 äggvitor

Gör så här: 
  1. Blanda socker och vatten i en kastrull. Koka det tills det är 121°C, det behövs en termometer! Rör inte om i sockerlagen, då kan den kristallisera sig.
  2. Vispa under tiden äggvitorna tills de är väldigt fluffiga, svårt att beskriva exakt hur de ser ut... Om du inte hinner klart medan sockerlagen kokar måste du på något sätt hålla den varm så att den inte stelnar, den behöver inte hållas på exakt 121° men den måste vara över 100° för att inte bli för stel och klibbig.
  3. Droppa ner sockerlagen i äggvitorna medan du vispar, jag har svårt att tro att det går utan elvisp. Det måste gå ganska långsamt, annars kan det bli för varmt för snabbt och då sjunker allt ihop och inget fungerar.
  4. Fortsätt vispa tills det har svalnat, det tar många minuter.
  5. Spritsa eller hitta på något annat sätt att få det på muffinsarna. Någon har tappat bort min sprits så jag tog helt enkelt en kniv och bredde på frostingen. 
  6. Bränn ytan, antingen med en gasbrännare som är gjord just för saker som det här eller med ugnens grillfunktion. Det tar inte många sekunder, och det ska bara bli ljusbrunt, inte mörkbrunt eller bränt. 




lördag 22 september 2012

Let's go crazy crazy crazy

Jag kom hem från Vive med One Direction ringade i mitt huvud. Vi lyckades ju nog också leva (while we're young) och vara vakna ungefär tills solen gick upp. Jag älskar Familjen, de är ett underbart gäng med människor. Synd att alla aldrig kan komma, det finns människor där jag inte har sett sedan Mondo och som är precis lika bra som de som inte har något annat liv och alltid kan komma. Jag förväntar mig att se er alla där nästa gång, okej?
Efter natten som var helt för kort så tvingade jag mig själv att orka med ännu några timmar på brandstationen var jag visade bilar på samma gång som jag försökte se att miljarder småbarn inte var på fel ställen och inte kunde höra så där hemskt mycket av vad någon sade tack vare Sås & Kopp och radiotelefonerna alla tyckte massor om att tala i. Jag fick våfflor och mockarutor till slut så det lönade sig väl, och det var nog roligt som alltid där på stationen. När man har tillräckligt mycket att göra hinner man inte ens känna hur trött man är. Äppelmarängpajen jag lagade för någon timme sedan fungerar också bra som motivation för att jag ska vara glad och pigg ännu ett par timmar!

fredag 21 september 2012

Gris

Carolina öppnade en slickepinne. Den blev skallig.


- Posted using BlogPress from my iPad

Veckoslut



Ett par dagar tills man ser de här människorna igen. Jag har först nu insett exakt hur bra facebookgrupperna är, man kan sätta vilka foton som helst dit som man ändå inte vill dela med hela världen. Som våra alternativa klassfoton med duckfaces och seriösa miner... Linda och Ninni gör ett projekt om vänskap som är fullt med bilder på vår klass. På engelska. Jag satt idag filosoferade i en timme, om vad himlen är för mig, två sidor i mitt häfte. På engelska. Vi får göra ungefär vad vi vill ännu några lektioner, det måste bara ha något att göra med vänskap på något sätt. Vilket betyder att man kan göra vad som helst bara man har en tillräckligt bra förklaring. 
Ikväll ska jag ännu till Vive med scoutfamiljen och blir där övernatten. Kommer som alltid att bli roligt :) 


torsdag 20 september 2012

Fötter

Jag satt just och läste Mimas fotblogg. Efter det fick jag tråkigt och kollade statistiken på min egen. Där fanns inget konstigt utom något som fanns på den listan var man kan se vad folk har googlat för att komma till min blogg. Där fanns orden "bloggar snygga fötter". Har jag någonsin bloggat om fötter?
Bättre sent än aldrig, jag ska väl ge dem som kommer till min blogg efter att ja googlat fötter något att vara glada över.
Här är mina fötter. Söta och fina och just lagom stora. De har varit med mig på många promenader och resor i mitt liv och varit med om mycket spännande saker tillsammans med mig. Ganska naturligt eftersom de sitter fast på mina ben. De har haft massor av små sår som jag har utsatt dem för och jag har inte alltid brytt mig så hemskt mycket om vad som händer med dem. De har varit svarta och röda och blåa och jag vet inte vad, men de har ändå klarat sig och just nu mår de bra och är glada.
Med de här orden säger mina fötter (och mina händer, ögon och hjärna) hejdå och går och ägnar ännu en stund av sitt liv åt finskan.

Finskaprov

Äntligen börjar vi ha prov igen. Det som jag har väntat på


sedan sommarlovet började i juni! Speciellt finskaproven har jag saknat.

- Posted using BlogPress from my iPad

8B

Jag hittade en bild på Lindas blogg. Av de personer som jag är med över sex timmar varje dag. På något sätt beskriver den oss ganska bra...


- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 18 september 2012

Jag är inte ledsen

Förlåt mig, men jag skrev just en helt för lång modersmålsuppsats så jag vill inte se ett tangentbord mera. Varför lämnade jag den till sista kvällen? Den borde ju ännu läsas igenom och rättas...
Nåjo jag ska sluta klaga och inte be om ursäkt för min dåliga bloggning. Ninni bad mig dessutom idag att laga en blogg åt henne. Om hon inte ändrar sig (väldigt otroligt att hon inte gör det) får ni alltså snart och läsa hennes blogg. Otroligt roligt jag vet.

måndag 17 september 2012

God natt.


Jag skrev just en två sidors hälsokunskapsläxa. Intressesmurfarna hoppar. Enda orsaken till att jag bloggar är att det ännu är sjuttio sidor kvar i min bok, jag ska ha sex stycken läsdagsboksanteckningar om den boken skrivna på onsdag morgon, jag har tyskaprov imorgon och borde lära mig typ hundra ord som jag behöver för att starta ett företag. Jag har inte haft så här mycket läxor på jag vet inte hur många månader. Eller år. Photobooth är typ det roligaste som existerar just nu. Tillsammans med bloggpauser.
Ännu bara för att jag ska få citera Ninni, här är något hon skrev på facebook för 29 minuter sedan. "sitter här och panikskriver en läsdagbok, övar på tyska prov och försöker febrilt lära mig ord jag (inte) behöver kunna för att bli företagare. ser ut att bli ännu en sömnlös natt..."
Jo. Varför behöver man skriva egna statusar när man har vänner som gör det för en?

Puuttuva palanen

Det här börjar bli lite pinsamt. Men Robins nya sång kom ut redan för några dagar sen. Nu har jag haft den på repeat sedan jag kom hem. Linda påminde mig så vänligt om att filmen om honom borde komma i december. Oberoende av hur pinsamt det här är så är ju Puuttuva palanen ganska mycket bättre än de tidigare sångerna. Och förlåt mig så mycket Robin, men texten? "Mun sydämesta puuttuu palanen ja se on sun näköinen"? Resten av den är ungefär lika rolig, när jag hörde den femtonde gången och började lyssna på texten satt jag ungefär och skrattade högt. På något sätt blir allt från bloggande och lyssnande på halvdålig musik till att städa bort allt onödigt ut väskan när det finns riktigt mycket prov, läxor och projekt att göra...

Joo

"Över 25 poäng. Utmärkt! Du får gott om fibrer. Din kost är säkert mångsidig och hälsosam. Fortsätt på samma sätt."
Vår hälsokunskapsläxa var att göra några tester om vi äter rätt. Fibertestet berättade åt mig att min kost är mångsidig och hälsosam. Eftersom sockertestet sa precis tvärtom bestämde jag mig för att de inte har någon aning om mina matvanor och alltså behöver jag inte bry mig om dem... 

söndag 16 september 2012

Söndag

Förut hatade jag söndagar. Idag var det en bra dag. Först fick jag sova (eller nåjaa, men mera än på resten av veckoslutet), jag fick gott morgonmål och så for jag till Emil. I något skede for vi också iväg och grillade med hans kompisar. Man måste åka båt och det var iiiskallt så gissa om jag blev glad när jag kom hem och hittade en äppelhallonpaj på bordet. Det finns inte mycket som slår en varm paj när din kroppstemperatur är sådär minus tre grader. Efter att jag hade blivit varm igen så passade jag på att kyla ner mig igen med lite glasskaka, vad finns det för idé med att vara varm när man kan äta glass? Det bästa är att det ännu finns kvar mycket av den kakan att äta imorgon till morgonmål eller något.

Cookies

När iPhoto för en gångs skull var öppet så hittade jag en bild på mina cookies från förra onsdagen. Så här såg de ut och här finns receptet.

Hallonglasskaka

Att komma in från en mörk och kall lördagkvällscykeltur genom hela grani och upptäcka att gästerna inte åt upp hela kakan är en bra känsla. När det ännu var en underbar hallonglasskaka med choklad blev saken bara bättre. Jag hade iskallt och satt ändå och åt massor av glass bara för att den var så god.

Botten:
100 gram valnötter
100 gram mörk choklad
3 st äggvitor
1 dl socker
Glass:
200 gram frysta hallon, tinade
3 st äggulor
1 dl socker
2 dl vispgrädde
1 dl kesella, 10 %

Tillagning
1. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast bakplåtspapper i botten på en form med löstagbar kant, ca 25 cm i diameter.
2. Grovhacka nötter och choklad. Vispa äggvitorna till hårt skum, rör försiktigt ner socker, nötter och choklad. Häll blandningen i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 35 minuter. Låt svalna.
3. Mixa hallonen. Vispa äggulor och socker fluffigt. Vispa grädden. Blanda hallon, äggsmet och kesella, rör till sist försiktigt i grädden.
4. Häll glassblandningen över botten och frys i minst 4 timmar.

Min kaka var dubbel sats i en lite för liten form, därför kommer den säkert inte att bli lika hög om man håller sig till receptet och gör den i en normal storleks form.

Ett inlägg var vi tackar Molgan

Linda har tydligen självförtroendeproblem eftersom hon kallar sig själv för molgan. Eller så har hon superkrafter och kan bli osynlig när hon vill. I alla fall var hon snäll och satte lite bilder på sin blogg så att ni, kära läsaren av min blogg, också kan få se. 




Tack också för att jag fick vara hos dig och se på en av de sämsta filmerna jag någonsin har sett. Den var så otroligt dålig och pinsam att man inte kunde göra något annat än skratta. Där satt jag, Linda, Lina och Hellu alltså sedan i Lindas hemmabio, åt kex och popcorn, alla med helt för lite sömn från igår och skrattade åt dåliga filmer. Joo. Nu ska jag avsluta kvällen med hallonglasskaka och lite hobbitläsning, lite skolarbete måste jag ju också hinna med...
Jag älskar blogger för att den inte vill publicera inlägg då jag vill. Om allt skulle ha gått som jag ville borde det här ha publicerats ungefär klockan tio igår. 

lördag 15 september 2012

Hungergames

Jag tänkte bara berätta om vad vi gör på matrasterna i vår skola. På fredagen hade vi till exempel hungergames. Allt började med att vår religionslärare på torsdagen i slutet av en timme började tala i centralradion. "Four, three, two, one, hungergames! Coming soon to your school!"... Först skrattade vi åt det i några minuter. Så måste vi ju såklart anmäla oss, bara för att se exakt vad Annalena hade hittat på.
Det slutade ungefär med att jag och Ninni satt på golvet i jumppasalen och byggde ett staket. För en gångs skull hade vi nytta av våra scoutkunskaper. För det fick vi faktiskt lite godis. Vi måste också springa omkring i jumppasalen med afrikanska kläder och laga medicin till vår lillasyster och annat skoj.
Det här händer alltså på matraster i grani. Jag slår vad om att ingen annan skola har haft ett hungerspel på sin matrast.

Älskar min klass

Jag hade glömt hur roligt man kan ha med flickorna i min klass. Jag är aldrig med alla på samma gång utom i skolan och där är det ändå ganska annorlunda. Nu låg vi hela natten i Ninnis källare och tittade på film, åt helt för mycket allt möjligt gott tills alla mådde illa och pratade. Tre kameror fanns där så när någon i något skede bestämmer sig för att världen kan få se lite bilder kan jag ladda upp dem.
Helt som man kunde gissa hade vi helt för mycket mat och det slutade ungefär med att vi idag på morgonen satt och åt sushi och glass som morgonmål. Inte för att det är något fel på det!
Roligt var det, och det var nog värt den tröttheten som nu när jag inte har något att göra håller på att döda mig... Det är nog underbara traditioner vi har med vår halva av klassen, redan igår började vi planera när vi ska göra om det!

torsdag 13 september 2012

Sleepover imorgon

Förra året...
För att fortsätta på mitt mattema så tänkte jag berätta att Lina och Linda var här och lagade sushi idag. För att imorgon tänkte vi bosätta oss i Ninnis källare och vara där och titta på film, äta sushi och glass tills vi inte orkar mera och somnar någonstans i en hög på deras iskalla källargolv. Det är alltså klassen flickor som tänkte vara där och ha det skoj. Förra året kände vi oss små och lekte prinsessor en kväll, i år orkade ingen göra något så komplicerat så det blir en riktigt traditionell övernattning. Jag tror inte att vi kommer att lyckas ha tråkigt om man läser planerna på vad alla ska hämta... Där ingår massor av filmer, en projektor, pizza, sushi, glass, godis och allt möjligt annat tillsammans med bästa klassens flickor!

onsdag 12 september 2012

Min matdagbok

Jag tänkte berätta allt vad jag har ätit idag. Bara för att det inte känns som om min blogg handlar om så mycket annat än vad jag har ätit, och för att jag har ätit sällsynt mycket allt möjligt gott i dag. För att göra er avundsjuka, alltså.
  • Morgonmål, okej det var inget speciellt
  • Skollunch som var äcklig
  • Chocolate chip cookies x massor (orsak att vara med i elevkårsstyrelsen + att alla älskar mig för dem)
  • Middag, som var lax, om någon är intresserad
  • Glass och chokladsås
  • Brownies som Andreas var snäll och lagade till alla som var på brandstationen, grattis på födelsedagen!
  • Ännu lite choko
Joo. Normal onsdag plus massor av socker. Den lyckades ju nog bli helt rolig! 

Skolfoton

Före jag börjar laga mat till halva världen tänkte jag visa mina skolfoton. Var så goda, här få ni se en vacker bild på mig och en vacker bild på min klass. 


tisdag 11 september 2012

Kaka




Idag har jag orienterat, vilket betyder orienterat lite och ätit korv hos Linda, spelat badminton med Ninni, vilket gick mycket bättre än vad jag någonsin kunde tro och zumbat lite. Aktiv sportdag jag vet.
Jag har träffat Emil, varit till Kakkugalleria med hela jävla familjen (scoutfamiljen såklart!) och ätit kaka tills jag sprack. Det var så gott! Jag måste också börja laga lite mera kakor än vad jag gör, inte bara samma gamla tråkiga chokladkakor och muffins. Kakkugalleria rekommenderas verkligen om man har 11.50€ extra och inte har något emot att satsa det på så mycket kaka man kan äta under 2 timmar...
Mina chocolate chip cookies till elevkårsstyrelsemötet imorgon är i ugnen, jag har träffat massor av de personer jag tycker mest om idag och min mage är ännu också, efter många timmar, full med kaka. Livet är bra.

måndag 10 september 2012

Snygga naglar

Efter att ha suttit på kotipizza en stund och ha varit halvt äcklad av pizzan som alla andra åt så skulle Ninni träffa Matte. Jag kände mig ensam och lyckades på något sätt komma med dem. Det slutade med att Mattes tånaglar var ljusröda. Jag hoppas att han glömmer bort det och far på sina nästa vattenpoloträningar med lackade tånaglar! 
Annars var det en helt bra måndag. Det kan ju ha något att göra med att min kära telefon inte hade lust att väcka mig och mamma kom 45 minuter efter att jag borde ha vaknat och undrade varför jag sov. På något sätt hann jag hur bra som helst och hade nästan mera tid än vanligt. Hur det går ihop har jag ingen aning om. Till och med keramiktimmen jag just kom hem från gick bra, något som inte har hänt på jag vet inte hur länge. Jag brukar sitta där och klotta med leran och inte klara av att göra något ordentligt, men inte idag. Ingen aning om det hade  något att göra med mina extra minuter sömn eller om det var något annat, men något så sällsynt som en bra måndag var jag i alla fall med om. 

söndag 9 september 2012

September = höst... INTE

Mumin! 


Tydligen hade Juni inte lust att bli fotad...

Jag lyckades ha ett riktigt somrigt veckoslut ännu nu i september. Det var inte ens så mycket kallare än resten av den här sommaren, tio grader istället för femton... Vi åkte som sagt ut med båten, jag satt i solen och åt morgonmål och det kändes som sommarlov, åt glass, grillade och lyckades till och med vara ute i solen en stund. Helt skönt med ett veckoslut där också. När man väl är där så finns det inte så mycket annat att göra än gilla det, att njuta av det. Jag har ännu aldrig varit med om att jag skulle ha ångrat att fara dit, att jag ännu där har velat fara hem. Jag tycker helt enkelt om vårt landehus, jag tycker om att vara där. Så länge det inte blir för mycket. När jag bara hann vara där ett par veckor på sommaren är det roligt att fara dit också några veckoslut.
Bra dagar var det, och inte blev de sämre av att jag upptäckte att Drakan kommer i repris! Jag och Lina talade just om att det skulle vara roligt om det skulle komma igen, och vår önskan gick i uppfyllelse. Förlåt mig, men jag tänker inte göra något med någon mellan 18.30 och 19.00 på söndagskvällar tolv veckor framåt. Jag ska se alla avsnitt jag lyckades missa förra vintern, och eftersom jag inte har någon aning om vilka det var måste jag se alla. Tyvärr!

lördag 8 september 2012

Farmors café

Det enda jag har gjort idag är, surprise, ätit. Först till Farmors Café var jag och Carolina först åt massor av chokladkaka, inte riktigt tyckte att det räckte och köpte ännu mera jordgubbskaka. Jag förstår inte hur de lyckas så bra med sina kakor, mina kakor med deras recept blir redan super men där är de ännu hundra gånger bättre. Fast det var iskallt och regnigt idag. Mysigt att åka båt så här i september. Det blir lite kallt!
Ungefär genast när vi kom hem började jag laga mat igen, hamburgare den här gången. Jag åt helt för mycket och låg i en säng resten av dagen med några gamla tidningar. Tills mamma tvingade mig att leka med Juni. Vi bakade maränger. Massor, massor små maränger som Juni klottade med. Kameran är nog med här på lande, men såklart inte något som gör så att jag får bilderna till datorn, så de kommer väl någon gång imorgon på kvällen.
Lite bastu och ännu lite mat har jag hunnit med. Nu tänkte jag snart hoppa upp för trappan till min säng och läsa klart min bok. Hobbiten fortfarande, inspirationen att skriva läsdagbok har liksom inte varit på topp. Förhoppningsvis blir den klar imoron, till och med datorn är ju med så jag kanske får den klart skriven. Speciellt om det regnar imoron. Något vettigt måste jag ändå hitta på de här veckoslutet...

fredag 7 september 2012

Veckoslut

Juni sitter i min famn och dansar. Jag förstår inte varför hon alltid ska välja otroligt obekväma ställen och stunder hon ska vara glad och social... Det här veckoslutet kommer jag att vara lång borta från civiliserade platser, vilket betyder i Kimito på lande. I alla fall helt tillräckligt långt borta för att inte kunna se någon utom min familj på hela veckoslutet. Visst blir det helt skönt på ett sätt, men just det här veckoslutet skulle jag ha kunnat hitta på fast tusen saker här hemma! Nu får jag istället vara där och sitta och läsa och hitta på allt möjligt spännande med alla äpplen där kommer att finnas.

Elevkårsstyrelsens officiella bullatant


Jag lyckades bli invald i elevkårsstyrelsen. Jag ställde upp men gjorde absolut inget annat, jag sade inte ett ord på morgonsamlingen när vi hade möjlighet med det, jag talade inte om det med någon, jag fanns helt enkelt bara där som kandidat nummer sexton. Tydligen fick jag tillräckligt med röster för att komma in.
Idag hade vi då vårt första möte. Det som från början mest var ett skämt, ett experiment för att se hur långt jag skulle klara mig, ledde till att jag nu ska baka bullar till alla våra möten. Alla älskar mig för det! Jag får göra något som jag tycker om och alla andra blir glada. Det här med elevkårsstyrelsen är kanske ändå inte en så dålig idé. Att jag dessutom får sitta där och bestämma om allt möjligt viktigt som att tortillaplättarna borde vara före det man sätter in i dem i matkön (och inte bara äta bullar) kan inte ses som något annat än bra. 

torsdag 6 september 2012

Skooj


Jag sitter ensam på en bänk i Olars prisma, tillsammans med massor av mat. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades med det. I alla fall har jag just varit och köpt mat med Emil och Matte, till en förläggning jag inte ens ska på. Nu gick de och köpte allt möjligt spännande för resten av pengarna och jag blev kvar och vaktade maten. Underbart! Redan det att jag orkar blogga från telefonen borde säga en del om hur mycket här händer...


onsdag 5 september 2012

Bara för att jag kan

Ninni tycker att jag inte har bloggat på en vecka. Hon saknar tydligen mina inlägg var det står det mesta som jag har gjort, eller så har hon bara ett helt sjukt behov av att veta precis var och när och hur jag har gjort allt. Det här inlägget tillägnar jag alltså min kära vän Ninni.
Idag vaknade jag. Jag gick ut med hunden. Jag gick på en tråkig fyssatimme och några andra inte så där överdrivet roliga timmar. Älskar verkligen grammatik, både finska och svenska. Nu kan jag i alla fall både inre och yttre lokalkasus i singular och plural på finska och varenda en liten satsdel på svenska.
Vi slutade klockan två, perfekt tillfälle att åka iväg till Iso omena men Ninni och Hellu! Den duktiga, välorganiserade delen av mig köpte mappar för alla mina miljarder skolpapper. Får se hur många dagar de tar innan de lyckas förflytta sig till skolan... Det finns ett par bilder på min Instagram om någon vill kolla. Till exempel en bild var Ninni friar med en parfym.
Jag hann också fara och spela fotboll och fyramål med Sofies klass, jag satt på en bänk, vaktade hunden och räknade poäng. För det fick jag äppelkaka och kex. Det var värt det, vad alla andra än säger. Jag tycker om äppelkaka.
Kvällen gick åt till FBKövningar, som för en gång skulle gick superbra! Inte ett enda litet fel. Eller kanske ett litet, men det är länge sen det har gått så här bra. Duktigt jobbat alla i min bil! Jag kom hem och var helt otroligt smutsig, så går det när man städar bort en hög med brända och dränkta plankor som kastas upp på ett två meter högt flak. Kläderna, håret, handskarna och ansiktet är inte en vacker syn efter det... Nu sitter jag nöjd, glad och nyduschad framför datorn och försöker att inte tänka på tyskaläxan ännu på en stund.
Bättre såhär?

tisdag 4 september 2012

Älskar treåringar



Igår var Juni och hennes kompis hemma hos oss. Jag var inte hemma. När jag kom hem någon gång på kvällen såg mitt rum ut så här. Där var nästan alla leksaker som finns i vårt hus, massor av böcker och tidningar plus några kuddar och andra grejer från vardagsrummet. Bara att börja städa ut alla grejer just när det skulle ha varit hela skönt att bara lägga sig och sova... Idag berättade hon att de hade byggt en koja där för att Ågren inte störde om de var i mitt rum. Jaha. 



söndag 2 september 2012

Höst

Är man efterbliven så är man... Det är ju redan den andra.

Augusti är slut. Nu blir det kallt och vinter. Mörkt, regnigt och otrevligt. Det kan också bli trevligt och mysigt med gula löv och fint höstväder, det vet jag inte. Sommar blir det i alla fall inte igen på många månader.
På fredagen tittade jag på film och åt massor med godis. Jag kom också framåt några kapitel i min bok, det är jobbigt att skriva varje gång man har kommit tjugo sidor framåt. Igår var det Viktors konfirmation, helt roligt när jag för en gång skull kände någon som var där. Juni sprang omkring och berättade till alla Viktors kompisar att "ni ska int vara rädda fö Mårran, fö de e bara en historie" och tyckte att de var världens bästa kompisar när de orkade svara åt henne...